Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1853, sida 1

— ————————7————— godhet! i ögonblicket skall jag skicka hem till mig efter summan ... jag bor helt nära. Och domaren gaf sin sekreterare ett tecken, hvarpå denne genast skyndade bort. — Eftersom mitt hvärf nu är lyckligt fullbordadt, så återvänder jag till min församling. Farväl, min son, sade PEcureuil med ett rörande uttryck, i det han vände sig till Mauclerc, Gud skall förlåta dig dina synder. — Vänta ett ögonblick! sade Mauclerc, med något stadigare röst, Gud kan inte förlåta mig, förr än han genom er hört min bikt. — Hvad tänker du på, i det tillstånd du nu befinner dig! bikten skulle medtaga dina återstående krafter ... den kristliga kärleken förbjuder mig att förkorta de ögonblick du ännu har att lefva. — Den kristliga kärleken, invände Mauclerc, kan inte tillåta er att för några flyktiga ögonblicks skull för mig uppoffra det eviga lifvet. — Mina fattiga vänta mig, svarade lkeureuil, då han med otålig glädje såg sekreteraren återkomma med penningrullarne under armen. — De fattiga ha mera godt om tid än en döende; de vänta nog, sade Mauclerc i en mera bestämd ton. Det är er pligt att afhöra min bikt, och den blir läng, ty, som ni sjelf sagt vördige fader, jag har syndat mycket... I detsamma fattade Mauclerc IEcureuils hand och klämde den med ett eftertryck, som aldeles icke ösverensstämde med den roll af en döende, som sjörösvaren så klokt öfvertagit. — Nå väl! tala då, min Son, sade PEcureuil, jag vill höra er. os — Jag skulle inte inför så många vittnen kunna 9 aflägga en så plågsam pekännelse, återtog Mauclerc. vi skola lemna er, sade domaren; detta rum