Luftslott. Den försärliga explosionen af klippudden Soulac förorsakade en allmän uppståndelse i hela den kringliggande trakten. Det var, som om man sparkat i en myrstack; man sprang, man srågade hvarandra; sälten ösfvergåfvos af arbetarne, hus och verkstäder blefvo öde, alla menniskor skyndade till skådeplatsen för denna förfärliga signal at den allmänna nyfikenheten. De af Maucleres manskap, som befunnit sig på klippan söndersletos af explosionen. Mauclerc sjelf hade, med denna öfvernaturliga djerfhet, denna elektriska utveckling af de fysiska krafterna, som en öfverhängande fara åstadkommer (och som vi under andra förhållanden återfinaa i sömngångarens underbara företag) temmeligen mörbultad, lyckats, att med tillhjelp af några i remnorna växande plantor och några ojemnheter i klippan, komma till det af naturen bildade utspräng, som han upptäckt; han hade med någon sannolikhet beräknat, att explosionen icke skulle sträcka sin härjning ända till denna plats; men smärre stenar kastades dock ned ifrån klippans spets och träffade honom i hufvudet, så att han blödande störtades på ryggen på den afsats, hvarpå han befann sig. Då man ändtligen fann honom, fördes han medelst rep ocb stegar upp på slätten och var då nästan halfdöd af sina blessurer. (Forts.)