Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1853, sida 1

man började odlingen af handelsvelter medan annu jorden var ganska svag. Förklaringen härpå vore helt enkelt, att under det gödningen af en 2 å 300 rdr för ett tunnland vore för dyr för såd, så betalte den sig med handelsvexter. Men under det denna skörd betalat gödningskostnaden, så återstode dock alltid en gödselkrast, som ej vore af den första skörden förtärd. Jorden har alltså genom handelsvexterna stigit i krast. Härtill kom att samma vexter fordrade en djup kultur, dikning m. m., och betalte detta arbete, som sedermera kom jorden till godo. Skulle man vänta så länge till dess jorden uppnått högsta möjliga bördighet, så skulle aldrig handelsyvexter komma att odlas. Odlade utan tillräcklig godseltillgång skulle de utan tvifvel blifva förstörande, men med nämnde tillgångar tvertom. Det vore en allmän föreställning, att gödseltillgångar hos oss saknas, men Så länge vi utföra benmjöl och rapsatkakor, kasta stenkolsaskan efter ångbåtarne i sjön, låta spillning i stor myckenhet förrinna, 0. S. v., måste Sverge anses för ett gödselexporter rande land. — Tal. kom till det resultat, att man såsom regel innde antaga, att handelsvexter kunna odlas, så snart landtmannen kan disponera tillräcklig gödseltillgång. Hr Nonnen, som ej åhört den föregående talarens yttrande, ansåg att handelsvexter efter regeln endast borde odlas vid ett starkare jordbruk. Ett undantag härifrån hade skett i Mecklenburg med rahsatodlingen, som der framkallat förbättrade kreatursracer och ett kraftigt jordbruk i allmänhet; men detta vore ett undantag, som ej borde göras till regel. Frågans uttryck: vÖfverflödig kraft, fann tal. mindre lämpligt, alldenstund en sadan kraft vore svårt att äfven med de största ansträngningar åstadkomma. Tal. ansåg att vi här i Sverge borde göra hvad som låge oss närmast, nemligen uppgöda den jord, som våra förfäder utmagrat, och fortgå med foderodling, grunddikning o. s. v. för att göra jorden stark att stå emot ett ogynnsamt år. Innan man kommit derhän vore det vådligt att förorda odlingen af handelsvexter, hvilka skola framkomma då tiden för dem är mogen. Hr Nathorst upplyste att hans yttrande ej stod i egentlig strid med hr Nonnens, ty han hade just visat att handelsvexter kunna och böra odlas utan att jordens kraft förminskas, utan tvertom stärkes. Härefter förekom till diskussion första momentet af 1l:te frågan: Hvad närmare kunskap har man under de senare ären vunnit rörande båsta såttet för anläggning af tåckta diken, och hafva dylika diken, lagda med tegelr or, visat sig ega ett under alla förhållanden bestämdt företråde? Hr O. UHedenyren fann det vara en glädjande företeelse att en fråga af denna vigt blifvit uppställd i sådan form. Då den förr varit å bane, har den blifvit uppställd så som hade man ej varit förvissad om grunddikningens nödvändighet, men upptoge den ändock för den uppmärksamhet saken vunnit. Nu har den deremot nästan blifvit förutsatt och frågan dermed uppställd i den form, att man kunde ingå direkte i dess praktiska detaljer. I afseende å sättet för grunddikens anläggning bör anmärkas, att dessa diken, efter det ändamål, som med dem åsyftas, sönderfalla i två slag: 1:o diken som anläggas för afledande af vatten, som tillströmmar från främmande håll, såsom fran djupt liggande sandlager, och 2:o diken för aslägsnande af det regnvatten, som uppsupes af jorden eller vextrötterna. (Forts.)