utinnan skall kunna så en vigtig och lämplig husslöjd. — På e. m. i dag har auktion hällits på en del kreatur, af hvilka tjurar lära blifvit väl betalta. Detta i största korthet om landtbruksmötet. Efter förhandlingarnes slut uttalade ordf. statsr. Wern några vackra och hjertliga afskedsord till sällskapet, å hvars vägnar den åldrige presidenten Poppius tackade bestyrelsen för all dess nit och välvilja. I går afton voro alla främlingar inbjudne af Skaraborgs läns hushållssällskaps ledamöter på en sexa, med thy åtföljande bålar, dervid åtskilliga underdåniga och vordnadssulla skålar utbragtes. Mötet är sålunda tillandagånget. Slutsumman af dess ledamöter hade uppgått till 588. Förbehållande mig att få återkomma till detta ämne, må det f. n. tillåtas mig yttra den å. sigt, som säkert odeladt gjort sig gällande, att dess förhandlingar varit af alldra största intresse och att de ej kunna undgå att medföra en ganska stor nytta för Sveriges jordbruk och för dess allmänanda. Det vore en försummelse att ej på samma gång nämna, det bestyrelsen med stor möda, välvilja och omtanka ordnat allt till så väl de resandes beqvämlighet, som i afseende å mötets alla ganska vidlyftiga arrangementer. I mitt förra bref nämnde jag några ord om besöket på Degeberg. Det är mig en glädje att här kunna meddela de vackra och sanna ord, som vid detta tillfälle yttrades af ställets ägare, hr E. Nonnen, då han föreslog en skål för det rationella jordbruket i Sverige. Dessa ord voro ungefär följande: Tjugofem år hafva nu förflutit sedan jag här bosatte mig. Ortens jordmån, af skördar utmattad, i saknad af verksam dikning, och af de kulturförbättringar, hvilka genom kunskaper och kapital tillvägabringas, men dock af naturen bördig, antydde att dess produktion kunde efter längre tid med ihärdigt arbete, ökas till en grad som få den tiden syntes ana. — Provinsen skulle äfven hafva en gynnsammare framtid att påräkna, i mån, som hindren för dess handelsrörelse undanröjdes, och behöflige kommunikationer öppnades. En önskan att härtill kunna bidraga i den ringa mån det kan vara den enskilte sörunnadt, föranledde mig att här välja min verkningskrets. — Den tiden saknade Svenska jordbrukaren nästan hvarje utväg till föreningsband, och verksamt interesse för landthushållningens framsteg var till få individer inskränkt. Jag kunde således minst af allt ana, att mitt obetydliga sträfvande kunde en dag blifva ansedt förtjent af ett allmänt svenskt landtbruksmötes uppmärksamhet genom upptagande af ett besök af Degeberg i dess program. Jag inser och erkänner deri afsigten att uppmuntra en åtminstone god vilja, och är skyldig att derföre hembära min tacksamhet. Hvad som här hittills kunnat åstadkommas, skall säkerligen af m. hrr betraktas såsom hvad det verkligen är, en början, som ännu fordrar lång tid och många uppoffringar, utöfver de i sanning ej obetydande kostnader, som redan blifvit nedlagde, för att något så när kunna motsvara den utveckling, hvartill vårt yrke redan på sina ställen stigit. Här måtte börjas med 7 särskilde lagaskiftesförrättningar, och dem åtföljande förberedande åtgärder å hemdragna jorden, jemte byggnadsföretag å hela egendomen. Hvad som kunnat mera fullbordas har emellertid visat sig uppmuntrande till vidare fortsättning, om än stundom liksom detta år, våra missgynnande vintrar och vårens här ihållande torka svikit äfven en billig beräkning å förväntad skörd, till en grad, som jag ej på 20 år kan minnas, och har jag endast att beklaga, att mina medel ej tillåtit mig att fortsätta jordförbättringsarbetena så fort jag hade önskat. Läroverket har också länge nästan uteslutande tagit min uppmärksamhet i anspråk, och åkerbruket vid Degeberg blef genom detsamma i betydlig mån ett lärospån för ständigt omvexlande nybegynnare. Likväl synes mig det kapital. som med omdöme egnas åt jordens varaktiga förbättrande äfven i mellersta Sverige, skola gifva en säker ökad ränta, om ock stundom icke så hastigt, som man kunde hafva skäl att hoppas. Förhoppningarne om värt landtbruks framsteg i allmänhet stiga emellertid i mån som allt flere derföre varmt interessera sig, och dessa vinna fastare föreningsband sins emellan; ty, sedan jordbruket hos oss varit allt för länge ringaktad, kan det endast genom förenade kraftiga bemödanden vinna den högeligen önskvärda utvecklingen, som vi nu hafva ökade skal att eftersträfva, sedan Britanniens upplysta handelssystem beredde säkrare afsättning för äfven alla våra landtbruksoch skeppsprodukter. Problemet vi hafva att lösa är, att varaktigt föröka jordens bördighet, — och till följd deraf dess afkastning, — genom alla de medel som lofva säkrare behållning för nedlagdt kapital, — med andra ord, att varaktigt öka rena behållningen af landtbruksskötseln, som vanligen skall stå i förhållande till det med sakkännedom använda kapitalet. Skall dock detta mål med verklig tillfredsställelse för den tänkande landtmannen kunna vinnas, så måste han under omtanke för egen förkofran, städse hafva i sigte den lyckliga utvexlingen i moraliskt och intellektuelt, liksom ock i ekonomiskt hänseende, af den arbetspersonal, hvaraf han begagnar sig. Der har han vigtiga pligter att uppfylla, hvilka ständigt måste leda hans handlingar. Vetenskaperna erbjuda oss numera, liksom i alla de praktiska yrkena så ock i jlandthruket med gess