Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1853, sida 1

(lazändt.) Ett ord, i anledning af Konungens Befallningshafvandes i Göthebor fungårelsze af den 26 Juli 1853, rörande försåndning af kreatur tll England. Denna kungörelse, som i bästa välmening tillkommit, torde dock kunna underkastas en och annan anmärkning. Länets jordbrukare uppmanas, att lemna uppgift om antalet af de kreatur, som hvardera af dem under berörde tid vill till afsättning i England försända, så beskaffade att de kunna anses der med någon fördel säljbare. Denna uppmaning motiveras af den inträffade missväxten samt det förmodade vanpris å kreatur inom landet och det antagande: att den bättre delen af ortens hornboskap åtminstone förhållsvis, skulle i England med någon fördel vara afsättlig. Att Konungens Befallningshafvandes mening varit, att endast unga feta kreatur skulle öfversändas, synes deraf, att till ledning för omdömet om kreaturspriserna i England, angifvits: att lägsta klassen af jutsk slagtboskap, hvarmed afsdtlige svenska kreatur torde kunna anses någorlunda jemnförlige, betalts med 8 sterling. Ins. medgifver att den bättre delen af vår hornboskap är jemnförlig med den jutska, men bestrider på det bestamdaste, att de, hvad setningsgraderna beträffa, kunna jemnföras. Jutland har i långa tal af år haft ett utveckladt fetningssystem och lönande afsättning på Hamburg. Så magra oxar, som de vi här vanligen benämna feta, hafva aldrig öfversändts från Jutland. Slagtboskap, som i England skall fin. na afsättning, äfven till så lågt pris som 8 . sterl., bör vara fet, icke i svensk, men engelsk bemärkelse. Kunna jordbrukarne i Götheborgs län, under ingående höst på sina beten Kc. till fetningstillstånd uppbringa ett större eller mindre antal oxar, för att, via Hull, till England öfverföras; så skall onekligen Konungens Befallningshafvandes åtgörande blifva för länet högst fördelaktigt. Ins. vågar dock öppet uttala, att det icke skall lyckas Götheborgs läns landtmän, att på denna korta tid producera ett tillräckligt antal feta kreatur, för export passande. Men är missväxten så stor, att jordbrukarne måste, å tout prix, sälja en del af sin hjord, emedan de icke se sig i stånd, att, äfven sedan 3 af potatisskörden undandragits bränvinspannan, framföda sina kreatur; så står nöden tätt vid dörren och hvarje försök att afhjelpa samma är lofvärd. Det blir då alltså frågan att söka afsätta svenska magra kreatur på England. För att i England kallas magra eller lean cattle, böra de vara hvad man hos oss kallar i godt hull. Dessa skulle uppköpas af Farmers för att gödas. Ins. fäster vederbörandes uppmärksamhet på, att priserna i detta fall ratta sig efter storlek, ålder och god kroppsbyggnad. Då Sverges boskap i allmänhet saknar bredd öfver rygg och länd, samt ofta har stupande och spetsig bakdel samt är högbenad, så skall densamma icke locka mången Yorkshire eller Lincolnshire farmer, att inköpa dylika djur till fetning, helst svenska boskapens fetningsförmåga, köttets mer eller mindre finhet, ännu icke är känd i England. Det har åtminstone ej lyckats jutlandarne att fördelaktigt afsätta lean cattle till engelska graziers. Är det meningen att nu våga ett försök med denna nya handelsgren, så är det vederbörandes skyldighet, att icke uppmana till deltagande i ett försök, om hvars realiserande man icke eger andra grunder än förmodandets! Man skaffe sig dessförinnan sakre och fullständige underrättelser om engelska ungkreaturs priser, allt efter olika storlek och racer och på olika AAL —