lorden, som representerar London, en fråga rörande en sak, som interesserar detta land och hela Europa. En motion beträffande orientaliska frågan, har någon tid varit stående på husets dagordning, i hr Layards namn. Egentligen borde jag hafva väckt denna motion. Mera än en gång har min hedervärda kollega förklarat sig vara sinnad att underställa huset detta vigtiga ärende, men han har ändrat afsigt i enlighet med de önskningar, som yttrats af regeringen, hvilken ansett, att det skulle vara skadligt, om frågan i otid diskuterades i parlamentet. Sedan dess har någon tid förflutit och underhandlingar hafva pågått och pågå ännu emellan detta land och alla Europas hof rörande stridigheterna emellan Ryssland och Turkiet. För den skull är min önskan för närvarande icke den, att min ädle vän nu bestämmer fen dag för diskussionen af denna sak, utan den att han säger mig om han före parlamentets snart inträffande ferier vill bestämma en dag för min hedervärde väns, representantens för Aylesbury motion, eller åtminstone för en förklaring af regeringen, upplysande landet om dess ställning till Europas särskilta makter. Lord John Russel. Sista gången som detta vigtiga ämne var å bane, delade huset H. M:s regerings mening att det icke var önskvärdt att öppna en diskussion derom uti det skick, hvari underhandlingarne befunno sig. Jag är likväl fullkomligt beredd att gifva min ädle vän och huset alla de upplysningar, som det står i min förmåga att erbjuda dem. (Hör!) När furst Mentschikoff lemnade Konstantinopel, syntes det H. M:s regering önskvärdt att alla stormakterna hade en konferens i det syftet att försöka att åstadkomma en vänskaplig lösning af stridigheterna emellan Ryssland och Turkiet. Österrike hyste dock den åsigten, att en dylik konferens icke var önskvärd, så länge saken ännu befann sig på de diplomatiska förhandlingarnes område, utan blott för det fall, att ryska kejsaren genom ett infall i Donaufurstendömena åtminstone för en tid gjorde slut på status qvo i Europa. När denna händelse inträffade, gaf österrikiska regeringen, i enlighet med sin första förklaring, tillkänna sin benägenhet för en konferens, och sammankallade i Wien de andra europeiska stormakternas representanter för att öfverlägga om turkisk-ryska angelägenheterna. Ryska sändebudet uteblef, men engelska, franska och preussiska ministrarne infunno sig. Man kom öfverens om vissa propositioner, som, uti de fyra stormakternas representanters tanka, kunde med heder antagas af turkiska och ryska regeringarne. Dessa propositioner hafva vunnit engelska och franska regeringarnes bifall och, såsom vi tro, från Wien afsändts till S:t Petersburg och Konstantinopel. Uti detta sakernas skick tror jag att kammaren lika lifligt, om icke lifligare än förut, skall känna sig öfvertygad om den totala omöjligheten att vare sig för närvarande medgifva en diskussion, eller till en bestämd dag berama en sådan. Som tiden för parlamentets hemförlofvande nalkas, skall dock H. M:s regering vara beredd att i sinom tid om ifrågavarande sak meddela hvarje med dess pligt förenlig upplysning. Hr Disraeli. Jag önskar att få veta om H. M:s ministar kunna bestämma någon viss tid, inom hvilken ryska och turkiska regeringarnes svar å de dem gjorda propositioner kunna vara att förvänta. Lord John Russel. Jag skulle önska jag kunde bestämma en viss tid. Men jag vet ej huru många dagar som erfordras för öfvervägandet af de för de begge regeringarne framstälda propositionerna. Jag tror, att de asgått från Wien den 31 Juli; den hedervärde medlemmen skall derefter sjelf kunna beräkna den tid som erfordras för erhällandet af ett svar. Hr Disraeli. Det är ett uttryck i den ädle lordens svar till den ädle medlemmen för Marylebone (lord Dudley Stuart) som har förekommit denna sidan af huset något mörkt. Den ädle lorden har sagt att ett å konferensen i Wien aftaladt förslag erhållit engelska och franska regeringarnes bifall. Jag trodde, att detta förslag likaledes erhållit österrikiska och preussiska regeringarnes bifall, men det synes som om det i detta hänseende existerar ett tvifvel, som det vore önskligt alt den ädle lorden undanröjde. Lord John Russel. Förslaget väcktes i verkligheten af Österrike, ehuru det ursprungligen härrörde från Frankrike, och tvifvelsutan har preussiska styrelsen syänkt det sitt bifall. RYSSLAND. Från Kalisck skrifves nnder den 2 Aug. till Wienerbladet ÅLIOd, att ryska armåens generalissimus, furst Paskewitsch i Warschau, underhåller en ständig förbindelse med de på flera punkter sammandragna mobila truppkorpserna, hvaraf en, 6:te insanterikorpsen, står i Moskau. På grund häraf anses det vara otvifvelaktigt, att, i trots af ryktena om en snart förestående bilaggning af rysk-turkiska stridigheterna, Rysslands rustningar ännu fortfara i största skala. Från polska gränsen skrifves under den 21 Juli till Posener Zeit., att trupprörelserna fortfara, om ock för oinvigda ögon nästan obemärkt, dock på ett sätt, som alls icke lofvar fred. TURKIET. Enligt korrespondensartiklar från Konstantinopel af den 21 och från Jassy af d. 20 Juli hade man från S:t Petersburg tått veta, att ryska regeringen beslutat, att visserligen låta Turkiets vasaller, de regerande furstarne i Moldau och Wallachiet behålla sin titel och till namnet äfven sin makt, men ställa vid deras sida ett regeringsråd, bestående I af 3:ne al czaren utnämnda medlemmar, hvilket skulle hafva absolut beslutande myndighet i alla statens angelägenheter. De få underrättelser, som under nuvarande förhållanden kunna erhållas från Donaufurstendömena, stämma alla deri öfverens, att ryska oket redan hvilar tungt öfver dessa olyckliga länder. All yttrande rätt är der fullkomligt undertryckt. Ssom ett bevis på huru vådligt det är, att ens i ord gifva luft åt sina känslor må nämnas, att flera unga bojarer, som yttrat sitt missnöje öfver de af ryska trupperna föröfvade utpressningar, genast instuckits i rys k armen, der de måste tjena i 3 år. Den för någon tid sedan meddelade underNDN oo PM ov —