Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1853, sida 1

Denne sökte förgäfves att locka en bekännelse från Maries läppar, ty på den unga flickans första förskräckelse följde en icke mindre och lätt begriplig fruktan: tanken på den fara, som kunde uppstå för Georg af en tvist emellan honom och en man af börd, som dessutom sannolikt ägde stor skicklighet i vapens förande. Afböjande alla de frågor, som Georg ställde till Marie angående hennes sammanträffande med sjörösvaren, bad hon sin räddare med darrande röst att samma afton med henne resa tillbaka till arrendegården, utan att afvakta fru d Horignys återkomst. Utom längtan att under Castillons och Claudines låga tak ändtligen återfinna ett lugn, som blifvit så blottställdt i intendentens hotell, hyste Marie äfven det hoppet att kunna hindra hvarje sammanträffande och följaktligen hvarje slags strid emellan Georg och markis de Vauglas; men den unge löjtnantens hjerta blödde af en bland dessa förolämpningar, som hos ädla själar icke qvarlemna någon annan tanke, än på en förfärlig förklaring, och som icke tillåta någon annan hvila än den, som följor på en blodig seger eller ett dödligt nederlag. Sedan Georg lemnat Marie, under förevändning att ordna allt för afresan, skyndade han att söka den