Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1853, sida 1

2—— dant, men huruvida den skall lyckas i sina bemödsnden beror, såsom den sjelf inser, nu helt och hållet af Rysslands beslut. Det försäkras allmänt, att de allierade flottorna skola draga sig tillbaka från Dardanelierna och aflösas al en egyptisk-tunesisk, hvarigenom Ryssjand skulle betagas em förevänning till Donaufurstendömenas fortsatta ockuperande, sedan dess fordringar blifvit uppfyllda. Det tillochmed heter, att Ryssarne bota att gå öfver Donau, för det fall, att de allierade slottorna inlöpa i Dardanellerna. I turkiska lägret vid Schumla hafva fångats 3:ne ryska spioner, hvilken förde inför Omer-Pascha skola hafva tillstått att de utskickats för att utspeja turkiska armeens rörelser och sorehafvanden. Från Erzerum berättas, att ryska trupper marschera emot persiska gränsen och att talrika ryska asom dock svårligen torde lyckas dem. Turkiska regeringen utarbetar en proklamation tili den musulmanska befolkningen, som deri skall strängligen åtvarnas för hvarje ofog emot Frankerne och Rajahs. — Kossta befinner sig fortfarande i förvar i franska sjukhuset uti Smyrna och skulle, såsom det heter, förblifva der tills man i Wien och Washington arrangerat saken. Enligt en korrespondens i ÖIndep. Belge från Konstantinopel af d. 18 äskar Ryssland i vederlag för den summa af 80 mill. rubel, som det påstår sig hafva att fordra af Persien, aftradandet af provinsen Tauris, en bland de vigtigaste utaf de persiska provinser, som stöta till Kaspiska hafvet. Öfverskottet al provinsens värde vill Ryssland kontant betala. Denna begåran har stor utsigt att heviljas, i trots af det turkiska sändebudets bemödanden att motarbeta densamma. Enligt samma skrifvelse har amiral Dundas med alla skeppsbefälhafvarne i sin eskader rekognoscerat Marmora-sjön ända till Gallipoli. Almiral Lu Susse har nu i befälet öfver franska eskadern aflösts af amiral Hamelin. Det berättas, att franska och engelska konsulerna i Donaufurstendåmena nedtagit sina vapen samma dag som general Gortschakosl srstandigat furstarne i Moldau och Wallachiet, att de t. v. skulle asbryta hvarje förbindelse med Porten och till Ryssland erlägga den triI but, som de äro vana att betala till Turkiet. Man tillägger att sultanen besvarat detta tilltag af ryssen med en befallning till furstarne att lemna sina surstendömen. Det är dock att förmoda att furstarne, hurn lisligt de än i hemlighet önska att göra det, icke våga efterkomma denna befallning. Tvärtemot hvad ryssarne uttryckligen lofvat i sina proklamationer skola de tillryckt sig nästan hela förvaltningen i de af dem besatta landskaperne, och blott lemnat furstarne en skugga af makt. Uppgifterna rörande styrkan af de ryska trupper som inryckt i surstendomena variera lika I mycket som de fleste öfriga underrättelser angående turkiska angelagenheterna. Nu förmäler en skrifvelse i en ungersk tidning från Jassy saf d. 18 Juli, att ockupationsarmsen skall utgöra 80 a 85,000 man med 200 kanoner för I begge surstendomena. I Moldau skola blott andra, om ock deras egna kärleksplaner derigenom