Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1853, sida 1

Ä skynda er att lemna Bordeaux; man har ert signalement. Med otålighet afvaktade hon aftonen . . . och så snart hon då blef varse Georg spatserande på den folktoma terrassen, nedkastade hon biljetten till honom genom fönstret. Till hennes stora bestörtning tycktes Georg aflägsna sig, i stället för att upptaga biljetten, ty det var icke Marie som han sett i fönstret, och han kunde icke tro, att detta papper var ämnadt till honom . ... han gick således förbi hörnet af huset, och beslöt att återvända när det besvärliga vittnet dragit sig tillbaka; men just då han ämnade vända om igen, fasttogs han af fyra par kraftiga armar, hvilka enkom voro lejda för hans arresterande och förde honom till intendentens byra, i trotts af hans motstånd och förklaringar. Georss ensamma belägenhet, hans oro, hans ständiga Strösverier omkring intendentens hotell, allt bidrog att göra honom misstänkt i polisens ögon, och på sätt och vis bestyrka det obestämda signalementet, som var uppgifvet af Mauclerc. Sedan fru dHorigny förgätves väntat att Keorg skulle återkomma, beslöt hon, darrande att möta någon, att sjelf gå ned; men hon blef högeligen bestört, då hon icke fann någon ting. Hon försökte öfvertyga sig, att den okände, hindrad af någon omständighet att genast upptaga det svar han begärt, sedermera lyckats att bemäktige sig detsamma; och då hon icke varseI I blef någon menniska, så beslöt hon att åter gå upp och så fort som möjligt göra sig i ordning till sin resa. Georg å sin sida fördes öfverraskad och orolig till hr dHorignys embetsrum. Huru mycket större blef icke hans bestörtning, då intendenten betraktade honom med en uppmärksamhet, som var blandad med