Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1853, sida 1

förd-lar är så ringa, och hvilkas enda och hela egendom oftast icke utgöres al annat än deras arbetskraft. Vi anse oss så mycket mera befogade att i djupa: ste underdånighet anhålla om Ed. Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorg och kraftiga mellankomst till förhindrande af en sädan orättvisa, som beskattningsåtgärderna under de sednaste tiotalen af år omisskänneligen synts hafva haft den syfiningen, att genom de direkta akatternas nedsättning och förbrukningsafgifternas ökande lysta samhällets bördor ifrån dem som äga något, och ligga de samma på deras axlar, som föga eller intet hafva att skatta för? Bevillningens minskning och tullinkomsternas ökande med flera millioner vitsorda omdömets sanning. Tullintraderna hafva på detta sätt uppsvällt med millioner icke blott genom de i sednare tider ökade så höga tullasgisterna å socker, kane och tobak, hvilkas förbrukning här såsom i andra civiliserade länder till följd af en stigande odling blifvit behof äfven för de arbetande klasserna Serdelei städerna, utan jemväl genom de dryga tullofsifterna som tid efter annan blifvit lagde på de oumbårligaste lefnadstförnödenheterna, på allt bvarutaf arbetaren ekall lifnära sig, på allt hvarmed han skal skyla och värma sig, och på allt hvarutaf och hvarmed han skall arbeta; på spanmål, potatis, salt, saltad och torr fisk, slagtkreatur, kött, fläsk, smör, ost, hudar, skinn, humla, ull, lin, tolg, ved, verktyg, m. m. Många bäckar små göra en stor å säger det gamla ordspråket, och det är dessa snart sagdt oräkneliga afgifter och de derigenom höjda priserna å alla lifsförnödenheter, arbetsmaterialier, råoch beredningsämnen, som haft till verkan att lesnadskostnaden i Sveriges städer och serdeles i hufvudstaden blifvit till den grad hög för arbetaren, att denna ort kanske nu är en af de dyraste i Europa, att tillgångarne endast räcka för dagen, och att ingen besparing, intet afläggande för ålderdomen blifver möjligt: — utom det att dessa skatter, orättvisa så tillvida att de hufvudsakligen med sin tyngd träffa de minst bemedlade, jemväl äro högst skadliga i det hänseendet, att de genom höjda arbetsoch tillverkningskostnader sätta svenska arbetaren ock industri-idkaren utur stånd att täsla i pris med der utländske, hvilken icke drabbas af dylika skatter, hvarigenom naturligtvis införseln af utländska fabriksoch handtverksvaror befordras och arhetsförtjensterne ryckas ifrån den inhemska idogheten. Behjertande dessa sanningar hafva de sörmösnare klasserna i andra länder sjelfvilligt ålagt sig inkomsttaror för att kunna befria arbeisklassen ifrån slika tryckande, icke mindre skadliga än orättvisa bördor. Så långt sträcker sig emedlertid icke vår begäran, ehuru mycket stöd derför skulle kunna hemtas ifrån billigheten och eremylet af Europas mest upplysta och fria nation; vi anhålla blott, att, då en ökad bränvinsskatt gifver mångfaldig tillgång till ersättning åt statsverket för de tullmedei som nu inflyta genom införselsafgifterne å lifsmedel, arbetsmaterialier, råoch beredningsämnen, Ed. Kongl. Maj:t i sammanhang med införande af en sådan bränvinsbevillning och den dryga afgift som derigenom ålägges arbetande klasserna, täcktes deremot i nåder befria dessa klasser ifrån sistnämnde skatter och betydligt nedsätta eller alldeles afskaffa alla nyssuppräknade införselsafgister samt nådigst tillse att bränvinabevillningen i första rummet användes att betäcka statsverkets genom dessa tullars afskassande minskade inkomster. Stormåktigste Allernådigste Konung! Ett härdt år synes förestå. Om ock en allmännare missvext kan undgås, så tyckes dock en ganska svag äring vara oundviklig. Brist och stor dyrhet på lifsmedel blifva deraf de gifna följderna, hvilka icke blott skola drabba de arbetande klasserna direkte och göra dessas belägenhet nödställd och olycklig, utan äfven indirekte derigenom att arbetstillfällen och förtjenster minskas. Aldrig var derföre en inskränkning af bränvinsbränningen mera påkallad eller tidpunkten mera lämplig för en grundlig förbättring af hela lagstiftningen rörande detta ämne, på det att icke tillgångarne för folkets brödföda åter må förstöras i bränvinspannorna; och på samma sätt lara ej heller, för att lindra dyrheten och nöden, omständigheterna någonsin kunna blifva mera egnade för utförande af den andra stora förbättringen eller afskaffandet af de tullar på lifsförnödenheter, råoch beredningsämnen, som uppstegra priset på alla varor, omåttligt höja arbetarens lefnads