Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1853, sida 1

likasom han icke förut förmått bekämpa den oemoiStåndliga längtan, som fört honom i den unga siickans spår. Men när han erfor att Marie skulle blifva fästad tör alltid, då gaf honom förtviflan detta mod, som vi känna, när lifvet, eller det som är oss! ännu kärare, hotas, — och, utan att tänka på huru tidigt på dagen det ännu var, skyndade han till intendenthuset och begärde att få tala med fröken Marie de Royan. .. Men portvakten mätte Georg föraktligt med sina blickar, ty han hade glömt att ordna sina kläder och hans skägg var icke rakadt på tvenne dagar. Dessutom hade den unge Perrol, utom sin löjtnantsuniform, den han icke tagit med sig, icke sådana kläder som kunnat väcka respekt hos en portvakt i ett fosnämt hus. — Hvem är ni? fragade tjenaren. — Hvem jag är? sade Georg något tvekande och förvirrad; jag är son till fröken de Royans beskyddare och vän . . . hos hvilken hon bott en längre tid :. . och jag vill tala med henne. — Tala med henne! men fröken de Royan ligger i samma rum som fru d Horigny, och man brukar inte oroa fruntimmer så här dags på dagen. Nå väl! lemna henne åtminstone den här biljetten, sade Georg, i det han med byertspanna skref några rader på en papperslapp, som ban hastigt vek tillsammans och lemnade portvaktaren, utan att skrisva någon utanskrist, af fruktan att blottställa Marie. i händelse biljetten komme i andra händer. Detta samtal hade haft två vittnen, ett både ögonoch öron-vittne, samt ett endast ögonvittne. Mauclerc, Som genom hr d Horignys försorg erbållit sitt rum i halfvåningen midt öfver portvaktens kontor, hade hört detta samtal och fullkomligt sett Georg, hvars drag oÖlverraskade honom, medan han tyckte Sig igenkänna ö