Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1853, sida 1

kunde anförtro sina penningar, och Som skulle iakttaga en biktsaders tystnad. Han följde således presten och lyckades utan möda att, genom en af dessa lätta osanningar, vid hvilka han ifrån barndomen varit van, göra den redlige presten till en ofrivillig tjusgåmmare. i Sedan PEcureuvil lemnat gudsmannen, smög han sig ater lyckligt till sina kamrater, för att jemte dem fortsätta det Sjöröfvarelis. hvartill omständigheterna tvingade honom. Bonden äter, sedan han otvertygat sig att PEcureuil var försvunnen och säledes hans hopp att knipa honom sviket, inberättade sin upptäckt för intendenten. Emellertid låg så mycken motsägelse i hans minnen ifrån den nedbrända gården och de nya intrycken ifrån Saint-Croix-porten (tack vare PEcureuils förklädnad), och så mycken oreda och osäkerhet i hans vittnesmal. att dHorigny, för att utleta sanningen, ansåg sig böra taga den falske Vauglas till hjelp, emedan han bättre än nägon annan borde kunna gifva honom de nödiga upplysningarne. Detta lilla äfventyr gaf genast anledning till ett allmänt rykte, att den bledtörstige Mauclerc vistades i Bordeaux. Nu vilja vi föra våra läsare ifrån hrogen vid SainteCroix-porten till ett sämre värdshus, beläget midt emot intendent-huset, och dit, dagen efter de nyss beskrifna, hos hr d Horigus passerade tilldragelserna, trenne af dennes tjenare kommit tör att släcka sin brännande törst, som en tillfällig oenighet med taffeltäckaren i huset, hindrade dem att tillfredsställa på deras husbondes bekostnad. Såsom vanligt hade de emellan hvarje glas något plumpt infall, nagot elakt förtal på bane emot samma husbondsolk i hvars tjenst de gödde och riktade sig. — Har du hört, sade en at desse proletärer, att fru