Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1853, sida 1

ton beskattas, att den syndaflod al denna olyckliga dryckesvara, som nu åfversvämmar fosterlandet, måtte blifva hämmad i sina källor, hafva äfven röster höjt sig, som fordra att samtidigt med denna ökade beskattning alla tullar på lifsförnödenheter, råoch beredningsämnen, d. ä. på spannemål, potates, salt, saltad och torkad fisk, slagtkreatur, kött, fläsk, smör, ost, hudar, skinn, humla, ull, lin, tale, ved, Verktyg, m. m. måtte ö upphöra. bå det tydligen blir den stora arbetsklassen, som hufvudsakligen kommer att betala den dryga bränvinsskatten, så har man I ansett billighe ten fordra, att den beskattning upphäfves, som nu fördyrar arbetarens uppehälle. Då utan tvifvel Sverge, derest dess jordbruk och boskapsskötsel uppdrifves till den höjd, dit de latteligen kunna stiga, skall i en alflägsen framtid komma att exportera betydliga qvantiteter af nyssnämnda artiklar, så synes det oss vara klart, att jordbruksintresset icke kommer att lida genom ifrågavarande förändringar i tulltaxan. Emellertid skall mången sannolikt —— i I I I I I I fatta saken annorlunda och motståndet emot en högre beskattning på bränvinstillverkningen, hvilken man nu i sin fåvitskhet försvarar såsom ett jordbruksintresse, dymedelst ökas. Det vore derföre önskligt, om saken väl granskades och utreddes, så att de värda ledamöterna af bondeståndet, hvilka på flera orter synas hysa högst konservativa och inskränkta åsigter i frågorna, blefve upplysta om det rätta och sanna förhållandet härutinnan. Måhända skola vi framdeles kunna bidraga till en sådan granskning. Dessförinnan vilja vi dock, dels för att uppfylla ett gifvet löfte, dels för sakens eget intresse, här meddela en petition, som i Stockholm cirkulerar till erhållande af underskrifter ibland dervarande medlemmar af arbetsklassen. Petitionen lyder sålunda: I slera trakter utaf landet hafva, såsom vi ersarit, underdäniga framställningar till Ed. Kongl. Maj:t redan blifvit utaf de arbetande klasserna beslutade, för att uttrycka den bön, att Ed. Kongl. Maj:t ville vid det snart stundande riksmötet uti Sin höga vishet lägga Rikets Ständer pa hjertat de olycker, det elände och det allmänna och enskilta förderf, som förorsakas utaf den ymniga tillgången på brännevin, utaf det jemförelsevis låga priset derå, och af den utaf dessa orsaker härflytande omåtiliga njutningen af denna dryck, samt mot detta onda föreslå Rikets Högl. Ständer vidtagandet af krastiga och åndamålsenliga åtgärder. På ingen ort i riket torde dock bränvinsöfverflödet vara så stort som i hufvudstaden, ty hit tillföres det i ofantliga qvantiteter snart sagdt ifrån alla landsändar; ingenstädes lärer ock antalet af ställen der den förderfliga drycken utskänkes vara till den grad utöfver behofvet stort som här; och med de tillfällen till frestelser och inledande af ungdomen i dryckenskapslasten, som vtterligare föranledas af en talrik befolknings sammanlefnad i en större stad, hvarest barn och ynglingar ofta sakna och lätt kunna undandraga sig tillsyn utaf föräldrar, anhörige och husbönder, måste naturligen det onda här äga, likasom en vidsträcktare verkningskrets, så ock en vida större verkningskrast, och dess följder i samma mohn blifva mera olycksbringande och förstörande. Uppmaningar utaf den mest bevekande art saknas således ingalunda för hufvudstadens arbetare, att ansluta sig till de framställningar och förena sig uti den bön, som utaf arbetsklasserna i landsorten blifvit till Ed. Kongl. Maj:t framförd. När vi nu i djupaste underdånighet taga detta steg, och med tillförsigt lägga vär och våra barns framtid uti Ed. Kongl. Maj:ts händer, så veta vi emellertid ganska :