Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1853, sida 1

jöröfvaren, af Fanl Foueber. (Öfvers. af 6. n. (Forts. sr. N:o 114.) Sedan UELeurcuil öfvertygat sig om att man förlorat Sparen af honom, i Rordeaurs krokigaste gator, dit han tog sin tillflykt, tänkte han endast på huru han bäst skulle förvara sin skatt; att gömma den hos sig sjelf var alltför äfventyrligt, i den ganska möjliga händelsen att han blefve arresterad. Vi hafva redan nämnt huru farligt det skulle hafva varit för honom föra den tillbaka på fartyget. Emellertid var det nästan omöjligt för IEcureuil att placera sina penningar så, att han kunde draga någon rema af dem; men i detsamma han sjelf tänkte detsamma, varseblef han en prest, som gick in i sitt hus. Af det så lugna och fridfulla ansigtet och den oföränderliga drägten igenkände PEcureuil den vördnadsvärde man, som han hört föra ett sa evangeliskt språk den aftonen, då han, på sin nye chefs befallning, stod lyssnande innanför dörren till det lilla rummet i det obetydliga värdshuset, som läsaren väl ännu kan påminna sig. Då han, med samma osvikliga instinkt, som den falske myntaren igenkänner penningar, hvilkas gångbara värde han ej vet, såg redligheten målad i hans drag, an såg han sig i denne af slumpen utvalde hafva funnit en man, till hvilken han med säkerhet