Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1853, sida 1

ket skall ulåfeas. Således skola nya villkor göras, om man Yill sedan utöfva yrket i annan stad. Mästerskapsvillkoret skulle derjemte utstråckas till alla de följande handtverksyrkena, nemligen: hildkuggare, bleckslagare, blockmakare af alla slag, bokbindare, borstbindare, filkuggare, sodralmakare dertill hänföras etuioch poriföljmakare), förgyllare och försilfra-e ssåval af ädla metaller som trä), garfrare, gelbgjutare, glasmästare, qulddragare, guldslagare, guldsmeder, gördelmakare, handskmakare, hattmakare, jernoch stålarbetare, jernbleckslakerare, instrumentmakare af alla slag, juvelerare, kakelugnsmakare (hvarvid uteslutits det nu gällande undantaget för dem, som endast tillverka kakel), kammakare, karduansmakare, klockgjutare, knappmakure, kopparslagare, korymakare, krukmakare, kärenärer, messingsslagare. metallock bronzarbetare, målare, nålmakare, paroplymakare, pe rukmakare. plåtslagare, pampmakore, repslagare, sadelmakare, segeloch kompass-makare, syjlare, skomakare, skräddare, smeder af alla slag, snickare, derunder inbegripne stolmakare, snörmakare, sockerhagare. sporrmakare, stenhuggars, svarfvare, svardfejare, sämskmakare, tapetserare, tenngjutare, ltunnbindare, urmakare och vagnmahare: äfvensom då fråga är om byggmassare och murmåstare-yrkets utöfvande (det nu gallande stadgandet att detta blott gäller i stad är uteslutet, så att äfven byggnadsoch murare-arbete på landet lärer blifva beroende af mästerskapet) skicklighet i yrket skall ådagaläggas, och burskap åb yrket eller handteringen förvärfvas. Man finner at alla de med serskild stil här ofvan upptagne yrken, huru många, som således skulle komma att framdeles underkastas burskap, emot de som nu äro denna skyldighet underkastade. Äfven finner man, hvilket menligt inflytande denna utsträckning af skyldigheten att förvärfva mästerskap och verkställa mästareoch gesällprof, komme att utöfva på den arbetande befolkningens förvärfsfrihet, såväl i städerna, som i synnerhet på landsbygden, då handtverksstäder ej der finge anläggas, och arbets friheten der skulle inskränkas tilleget behof och egna råämnen. Förändringen skulle påtagligen verka alldeles förstörande för den stora mängden af arbetsklassen i städerna och allmogen på landet, och underkasta den de privilegierade mästarnes ytterligaste godtycke, så väl i afseende på medlen till sin utkomst, som möjligheten att förskaffa sig sina behof af kläder, husgeråd och alla andra nödvändigheter, undantagande jordbrukets alster. I sanning, vårt lands utseende, ifrån att visa någorlunda husslit hos folket öfverallt, der ej brist på kommunikationer alltför mycket hindrat uppköp och afsättning, skulle blifva det sorgligaste man gerna kan tänka sig, och den lilla trefnad man ännu finner hos ordentliga och flitiga landtmän och arbetare, skulle utbytas mot den största vantrefnad, då de alla försattes uti ett slags traldomstillstånd under städernas myndige handtverksmästare och dessas polis-allierade.