Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1853, sida 1

tidens lifvande inflytande visade sig icke allenast hos de onspräkslösc innevånarne på strandhemmanet, utan äfven i vår gamla bekantskaps, den nye intendentens öfver Guyenne salonger. — Hr dHorignys maka lockade dit en talrik och lysande societet; på en gång egoistisk och snillrik, samt begåfvad med alla det mest sarliga koketteris elementer, hade den unga frun, hos den narraktige make, med hvilken man fastkedjat henne, aldrig erhållit den minsta id4 om den så hemlighetssulla smekmånaden. Hon hade på en gång inträdt i denna andra äktenskaps-period, då mannens högst obetydliga makt, liksom i hvarje inskränkt monarki, förlamas af ett parlament. Ingenting fattades vid den unga intendentskans fjeskande hof, hvarken den guldsmidde officeren med svarta mustacher och pudradt hår, eller den lille abben, eller den unge och ga sdome kusinen, ja, icke en gång provinsens brottm mare, en af hennes enträgnaste tillbedjare. Just vid den tiden, då de ljumma zefyrerna med sina milda slägtar lossat flodernas isbojor etc., förslog hr dHorigny en vacker dag hela sällskapet en landtlig promenad ända till sitt slott, en egendom den Estelle medfört såsom hemgift. Detta slott, som intendenten öfver Guyenne nyligen möblerat på det präktigaste, var beläget ungefär halfvägs till den udde, till venster om hvilken Gironde kastar sig i hafvet. Då hr d Horigny framställt sitt förslag, sade brottsmälsdomaren, hr Vernizac, i smäktande ton, att det vore ett förträffligt tillfälle att beundra naturen under en promenad vid hafsstranden ... Ordet Cnaturen, emottogs af hela sällskapet med denna nyfikna hänryckning, som en nyhet framkallar. Det beslöts enhälligt att man skulle beundra br d Horignys slott och äfven — en passant — helsa på naturen. Aldrig förr bade man väl i intendent-hotellet sett en sådan samling af besynnerliga drägter, och de mest