Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1853, sida 1

tankan, att handel utgör föremål för allmän verksamhet. Men om man ock i de flesta andra länder kan i allmän lag uppdraga en bestämd skilnad mellan handlande och icke handlande, så är detta svårare hos oss, der man ännu bibehåller skatteoch löne-systemer, hvilka gå ut på att erlägga och emottaga naturapersedlar af mångfaldig beskaffenhet; ja, der man ser regeringen, ännu i dag, till den grad vidhålla dessa systemer, att det ej är synnerlig utsigt till deras snara öfvergifvande. Staten sjelf och många folkklasser, såsom prester, militärer, flera civile embetsoch tjenstemän, frälseränte innehafvare, m. fl. tvingas derigenom att vara handlande, i vida större skala än i Frankrike och andra länder, der skatter och löner m. m. utgå i penningar. Vår allmoge måste hafva en handelsrätt, som i de flesta fall gäller många slags binäringar. Att här definiera i en allmän lag: hvad som förstås med handlande, för att underkasta blott denne och de med honom kontraherande, serskilda lagstadganden för deras inbördes handelsoch kredit-förhållanden, skulle föga tjena till något, då mängden, den ojemnförligt mera handlande mängden, stode afsöndrad derifrån. Man kan visserligen i afseende på beskattningsförhållandena och i följd af stadernas gamla burskapsförhållanden bestämma hvilka som der äro handlande i den eller den grenen, o. s. v. men i och för rätisförhållandena i atlmånna handelsrörelsen, skulle det då behöfvas två lagar: en serskild handelslag för de beskatlade handlande och vår lags vanliga hadelsbalk för alla de öfriga. Skulle ej sådant medföra de jemmerligaste invecklingar i lagen, försvåra bestämmandet af hvilka tvister, som tillhörde det ena eller andra slaget af domstolar, o. S. v. Eller måhända vill man vidtaga samma utväg, som uti krigslagen, och draga under specialdomstolar, ifrån sina rätta domare, alla dem som kommit i ringaste beröring med de såkallade handlande? Art. 2 och 3 stadga rörande vilkoren hvarunder minderårige al begge könen, efter 18 års ålder, tillåtas alt idka handel. Derom bestammer hos oss handelsordningen. Att intaga vissa delar deraf i vår allmänna lag, hvarigenom en del rättsförhållanden undandragas det godtycke, som handeln nu är underkastad, genom en åt regeringen allena lemnad rätt att stifta och ändra ekonomiska lagar, det kunde visserligen vara både nödigt och nyttigt. Men vi hafva sannerligen icke blifvit af anförandet förvissade, all hr A. vill lemna folket denna garanti; eller om hela den serskilda nya handelslagen skulle blifva en ingredierande del af konungamaktens prerogativer. Art. 4 och 5 tillerkanna franska qvinnan rätt, att idka offentlig handel med mannens tillstånd. — Detta tillstånd fordras ju äfven hos oss; men vår handelsordning har tillika gjort som vilkor mannens ansvarsförbindelse. Ar det från detta sednare vilkor, som man vill befria den svenska qvinnan, eller i öfrigt från de inskränkningar som vår lag lägger för myndig qvinnas handelsrätt, emot hvad franska lagen gjort? Nå väl! då kan sådant ske om det anses nyttigt, genom några få ord i försla