Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1853, sida 1

.. det måtte vara någonting så tolpaktigt, tafatt och plumpt ... — Ja, sade Richelieu . .. låt oss gifva den der bonden något att dricka, så pratar han nog, låt oss för ett ögonblick återvända i naturens sköte ... om icke för annat, så åtminstone för att icke blifva frestade att helt och hållet öfverlemna oss deråt. — Men vill ni ha roligt, sade konungen, så få ni icke skratta för mycket i början... ty då skulle ni göra karlen förlägen. — Ja det är rätt, sade Richeliu, vi applådera icke förr än han går ut... det är det enda slags bifall (tillade han lutande sig till hertigens af Ayen öra), som folket tillerkänner högt uppsatta personer, så lyckligt känner det sig att se dem gå sin väg! På Ludvig XV:s besall. ing, som fortskaffades genom nyssnämnda mekaniska medel, inträdde Jakob snart, och den kungliga varningen kunde knappt tillbakahålla åskådarnes muntarhet vid åsynen af dennes ovanliga kostym ... Jakob, som kände sig något darrande vid konungens åsyn, återfick snart sin kallblodighet och sitt mod. Då gubben upplyftade sitt hufvud inför Ludvig XV, kände han, att äfven han ägde sin konungavärdignet: sertio år af en redbar lefnad. Ställd lika högt i lefnadsår som monarken i makt, tyckte han att åldrens majestät icke hade något att afundas kronans. — Det är således du, sade konungen, som fört oljud i marin-byrån. — Sire ... Ni ser ju att jag gjort väl, svarade Jakob, eftersom jag derigenom skaffat mig företräde här. — De embetsmän, till hvilka du vändt dig, äro dock just de, som jag uppdragit att tillfredsställa hvarje lagligt anspråk. so er När jag vände mig till dem, så svarade de mig, att det icke var den rätta dagen. Sedan var jag lyck