Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1853, sida 1

Tillochmed strålarna ifran m:me de Maillys blickar förslöades emot den kungliga trötthetens känslolöshet. — Hvad skola vi göra för att fördrifva det återstäende af aftonen? sade konungen, undertryckande en häftig gäspning. Låt höra hr de Richelieu, ni har ordet. — Sire, man skulle kunna skicka efter edra vanliga komedianter . — Ja, tillade m:me de Mailly, er franska theater är icke långt borta... — Jag finner den tillochmed allt för nära, sade konungen, lemna således mine högst vanlige komedianter, och tänk på något annat. — Om vi hade en poet, återtog grefvinnan, så kunde han improvisera ... — Dertill är tiden för kort, aftonen är snart slut, invände Richelieu. — Men det är sannt, sade konungen. jag skulle kunna gifva er ett aldeles nytt Skädespel: ni ha sett huru man spelat bönder på franska theatern, och ni ha skrattat deråt. Om jag nu skulle låta er se en verklig bonde ... — Åh, det var en beundransvärd idee! ropade genast alla gästerna, lyckliga att ännu en gång före desserten få tillfälle att smickra. — Jag har här, fortfor konungen, en man, som Duguay-Trouin fört med Sig till Versailles och ända hit; — det tycks som om denne man kommit hit för att begära en pension för sin förre kapitens dotter, och han Jär hafva väckt någon förargelse i marindepartementet3 byrå; jag har befallt att man skulle gifva honom middag i betjeningens matrnm och sedan skicka honom tillbaka . . . för att i Versailles afvakta min återkomst — men jag tycker att han först, såsom en trogen undersåte, borde skaffa sin konung ett litet nöje