Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1853, sida 1

underligaste förslag till det ondas afhjelpande. Det har således visst icke söresallit oss underligt, att man t. ex. i den franska handelslagen vill finna en hjelp i nöden; heldst då nämnde lag, oaktadt den visst icke tillfredsställer alla ett samhälligt rättstillstånds fordringar, blifvit bibehållen i de flesta länder som under Napoleon 1:s tid underkastades ett slags unions-förhållande med Frankrike, samt sedan äfven antagits af några andra nationer. Hvad som likvål förekommer oss eget nog, i hr Arnbergs förslag, att antaga franska lagen, är att han låtit det åtföljas af anmärkningar vid franska konkurs-lagen, som utgör en del al handelslagen och hvilka anmärkningar till en del visa, att vår egen konkurslag, om än i åtskilliga andra delar bristfällig, i de anmärkta likväl synes halva företräde. Detta antyder, att älven i andra delar al vår handelslag vi möjligen ega åtskilligt välbetänktare än fransmännen; och vi beklaga i detta som i många andra alseenden, att man vid uppgörandet af nya lagförslag icke tager mera i betraktande det långvariga och kostbara, men värderika arbete för vår lagreform, som verkställts af de nitiske och upplyste arbetande ledamöterna af den första lagkommitteen, samt sedermera af den s. k. lagberedningen. Det innehåller dock åtskilligt, som synes vara vida lämpligare för vårt Jand och våra förhållanden, än den franska lagen; och vi våga tro, att om kommitterades pluralitet, innan de instämt i hr A:s betraktelser öfver bristerna i våra egna handels-kreditlagar, tagit närmare kännedom om dessa arbeten, de skulle funnit skäl att derå sästa kgl. maj:ts uppmärksamhet. Derigenom hade möjligen vår regering kommit till besinnande af sin pligt, att ej alldeles lemna den stora lagreformen åt glömskan. Om alla som deltaga i våra riksdagar och i förberedande arbeten för våra lagars och institutioners förbättrande, behagade taga noggrannare kännedom om dessa och en del andra förut utarbetade lagförslag, samt de dervid utvecklade motiver för desamma, skulle de säkert finna bättre ledning, än i en del utländska lagar, hvilka i fråga om såväl system som redaktion icke äro väl förenlige med våra öfrige rätisförhållanden. Hr Arnberg har tillstyrkt antagandet af den franska lagens (Code de Commerce) första boks, I:sta och 2:dra kapitel (titres, torde snarare böra kallas artiklar) samt tredje och fjerde böckerna; likväl den tredje bokens eller konkurs-lagens antagande med åtskilliga förändringar, hvilka han säger vara, i öfverensstämmelse med civilisationens fordringar, andra länders tillämpning deraf och vårt lands egna behos. Granske vi närmare dessa delar al franska handelslagen, finna vi snart att åtskilligt deraf vore af föga eller intet gagn att hos oss intaga i en serskild handelslag. Boken 1, som handlar om handel i allmänhet, och dess af hr 4. föreslagna 1:a artikel: Om handlande, innehåller nemligen: 1) en definition, att handlande äro de som idka handel och deraf göra sitt vanliga yrke. Vi hafva i detta afseende redan uttalat den