Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1853, sida 1

les punktligt IIans Majestäts vilja, ty Bordeaux ligger blott sextio mil härifrån ... men, ni reser härifrån, det är hufvudsakenUnder det dOrigny utgöt sig i tacksägelser, lutade sig hr de Maurepas leende till sin sekreterare och sade: — Hans dumheter hafva lyckats. Det bevisar att man aldrig bör gå utom sin sfer. I stället att följa Jakob Perrol, som af Duguay-Trouin infördes till konungen, gå vi honom nu ett ögonblick i förväg. Ludvig XIV hade sig till ära latit uppföra palatset i Versailles. Ludvig XV hade med stor kostnad vid Choisy-le-Roy inrättat en angenäm plats för sina nöjen, hvarvid hans förbehållsamma egoism efterträdt den förres stolta men frikostiga skryt. Låtom oss således i tanken öppna litet på detta kungliga petite-maison, och införa våra läsare i en salong, glänsande af förgyllningar och i sina fresco-målningar förrådande denna smak för vällust och sinnlighet, som utmärker denna tidpunkts anakreontiska målarekonst. Omgifven af sina favoriter och sin mätress, hade Ludvig XV för sjerde gången genom det öppnade golfvet befallt upp det med rätter och viner lastade bordet. Olyckligtvis förmådde icke verkan af denna märkvärdiga mekanik, ett mästerstycke af Vaucanson, att återgifva den kungliga bordgästen hans förträffliga appetit, som i längden ej kunnat mäta sig med hans bordgrannars; och den mest borgerligt menskliga mätthet, ett bevis som så mycket annat emot den gudomliga rättigheten, målade sig i ansigtet på hjelten i dessa h emliga fester. Ä Förgäfves sökte hertigen af Richelieu, denna personifikation af den sorgliga och qvicka djerfhet, som utmärkte hela hans sekels sedeförderf, att genom några skämtsamma ord väcka monarkens domnade sinnen.