Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1853, sida 1

med på de hinder som ställas dem i vågen, dessa sköna Ögonblick i lifvet, då man ännu icke önskar något, men dock redan hoppas. . Utom den barnsliga kärlekens ängslan, hvarom vi förut talat, var det äfven något annat som oroade Marie. Allt sedan sin ankomst till Graveudden, för att vara gubben till hjelp, såg hon sig icke allenast dömd till sysslolöshet, utan fann sig sjelf omgifven af en vördnadsfull uppmärksamhet och oupphörliga, i hennes tycke snart sagdt obarmhertiga omsorger. Naturligtvis kunde hon ej, endast för att få visa sin uppoffrande tillgifvenhet, önska att Jakob Perrol vore bräcklig, men, utan att göra sig redo för gubbens svepskäl, och under det hon gladde sig åt sin beskyddares usurperade helsa, kände hon sig olycklig öfver att icke kunna vara nyttig. Också passade hon på hvarje tillsalle att befria sina värdar från ett arbete eller en möda, och en afton då Jakob Perrol, som skulle begifva sig ut på några dagars fiske, hade anmodat Castillon att söka rätt på sina refvar och krokar, dem han glömt på ett ställe vid stranden, beslöt Marie att åtaga sig denna möda. hvarvid hon i den tröge Castillon icke borde kunna få någon snabb medtäflare. ij . Sedan hon stigit upp före dagningen, begaf hon sig till det ställe, som Jakob Perry angifvit. Utom af den orsak vi NYSS nämnt, lockades Farie äfven till den tidiga utflykten af ett herrligt skådespel. Skulle hon också icke, oafsedt det unga sickhjertats fantasirika dömmar, känna sig dragen till petraktande af hafvet, så outtömligt på storamade taflor och gripande omvexlingar; ett element herrligt och oändligt som Gud, passioneradt och lifligt som menniskonaluren. Men en annan känsla, tillochmed starkare än beundrans hänryckning, höll för en stund den unga flickans blickar rigtade mot horizonten. Maries dotterliga oro, som Jakob och hans son hit