Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1853, sida 1

ingisvit, att han vore en brottsling i strid mot samhället. — Nej det lönar inte mödan att forska i detta ansigte, mumlade främlingen i en ton af sviken förhoppning. — Ni är bra våt, kamrat, sade värdshusvärden till den unga kustvakten, under det han på kökströskeln plockade en kyckling. Ja, Svarade denne något brydd. håten, hvaruti jag gjorde en tur på Gironde, kantrade med mig. Denna uppenbara osanning ingaf den okände betraktaren något hopp. — Ja så, då behöfver löjtnanten en god supåe, återtog värden, lycklig att hafva funnit en så naturlig inled-ine till sin vanliga fråga: hvad behagas? — Hvad ni vill, sade den unga mannen liksiltigt. — Nå väl! tänkte främlingen obeslutsamt, ännu ett prof då. Derpå satte han sig på samma bänk som kustvakten, vinkade till hEcureuil att sätta sig vid hans sida och låtsade börja ett tyst samtal med honom. Den unge ossicern märkte icke en gång i sin djupa tanksullhet närvaron af de båda nykomna. Efter några minuters förlopp steg främlingen upp, lät i hemlighet en börs stanna qvar på den plats han suttit och förde med sig lcureuil ut i köket. Kort derefter syntes han åter i dörren. Den unge mannen var ännu ensam, och börsen hade försvunnit. — Förträffligt! sade han med samma tillfredsställelse, som en kemist den der upptäckt ett starkt gift. Denna gång närmade han sig löjtnanten för att öppI Da ett samtal med bonom, då värden inträdde, åtföljd