Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1853, sida 1

som ville han ransaka djupet af hans själ, derpå svarade han med en ton, som tycktes hafva gjort en lång omväg, sedan den lemnat hans tanke: —Till en af mina egendomar. Och hvad tänker ers herrlighet göra med mig? Hvad angår det dig... tillhör du inte mig? — Jag vet att jag talar obetänksamt; men då mitt yrke svårligen kan vara er till nytta, så förmodar jag ni bryr er så litet om mig, att mina frågor torde vara så mycket förlåätligare ... — Nä väl då! atertog främlingen likgiltigt, vet då, att jag utan någon bestämd afsigt infann mig på torget vid fästet Hå, och då jag såg dig gripas och vara på vägen att blifva hängd, så föll det mig in att söka återsöra en själ på dygdens väg; jag trodde att du med milt biträde skulle kunna blifva en hederlig karl, om också endast af tacksamhet, och hade redan då beslutat att lemna dig en af mina landtgärdar, der du kunde lefva i lugn, och der du till din familj, om du har eller skulle få någon sådan, skulle kunna testamentera de grundsatser om dygd och heder, som Guds herrliga natur ofelbart skulle ingifva dig. D — Ja så, sade lkEcureuil slegmatiskt, ni för mig således till dygden. — Precist. — Stanna då; det är inte min väg. Bestämdt? Och jag, som trodde mig göra en acdvisition på galgens bekostnad. . — Jag skall aldrig mera stjäla något ifrån er; jag vet väl, att jag har er att tacka för mycket, men om ni vill att jag skall vara rigtigt tacksam, så tala inte med mig om dygd; ty det är ett mynt som jag inte kan begagna. . — Hvad! du vill inte lefva i lugn, blifva en ärlig förpaktare och kanske rik en gång? (Forts.)