Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1853, sida 1

dast hafva fallit ifrån hans höga väderbitna panna, för att så mycket bättre lägga i dagen det majestätiska lugn och saktmod, som hvilade derpå. På en fiskareväst bar han en gammal sjöofficers uniform, vid hvilken ännu några öfverlefvor af galoner sutto qvar; vida underkläder och damaskor fulländade hans kostym. — Hvad gör du der? sade han till bonden, din hustru väntar dig. — 10 si... herr Perrol, svarade bonden stammande ... jag hav varit med mitt arrende till intendenten i Guyenne. — Nå, är det något skäl att under bar himmel låta lura dig af den här slipade skälmen? Vid detta bitande utfall utropade lEcureuil (så var namnet på entreprenören af detta sexstyfversspektakel) med denna säkerhet, som endast tillhör den skymfade hedern ... eller den fräcka lasten: — Jag!... en skälm, jag Christofer Stanislaus lEcureuil, jag, en gammal sjöman i Hans Majestäts tjenst! — Ni har tjent på konungens fartyg, återtog Perrol med orubbligt lugn; så mycket bättre! Det här skall då snart föra er dit igen. Nu kunde Ykcureuil icke längre tygla sitt raseri, han störtade emot gubben; men denne kastade honom med afviga handen tillbaka mot ställningen, som krossades, hvarvid de ordnade taskspelarebägarne rullade utåt marken. Folkhopen, som såg sig beröfvad sitt spektakel genom denna oväntade mellankomst, kände sig icke hågad att tåla och tiga, och redan omringade den gubben med hotande miner, då Jakob Perrol utroade: — Innan J slän ihjäl mig, så svara mig, om programmet till spektaklet ibland annat äfven innehöll