Tredje Allmänna Reformmötet i Örebro. (Forts. fr. N:o 151.) Hr Bohlin hade sednast i dessa dagar uppmärksamt granskat det hvilande förslaget, med den innerliga önskan att finna det sådant att landets resormvänner måtte kunna förena sig att verka för dess antagande, visst icke såsom en tillfyllestgörande förbättring i statsskicket, men såsom ett, om ock ringa, steg framåt, ett medel att komma till något bättre. Han hade sett och hört detta förslag ur sådan synpunkt varmt förordas i tryck, skrift och tal, förerdas af män, till hvilkas omdöme och redbarhet han hade stort förtroende. Senast hade, i en enskild sammankomst för någon kort tid sedan, en här närvarande aktad f. d. riksdagsman, byggmästaren Uhr — en af dem som varit med om Örebro-förslaget och ännu vidhåller detta såsom det bästa hittills framlagda — varmt förordat det hvilande förslaget såsom ett öfvergångsförslag; och talaren hade, likasom flere af hans vänner, varit mycket benägen att omfatta samma tanke. Men en närmare granskning af förslaget hade gjort detta omöjligt, hade visat förslaget blott ännu mera förkastligt, än någon förut ansett detsamma. Han hade genomgått förslaget med penna i hand och antecknat sina anmärkningar, — detta i tanke att här nödgas uppträda mot flere sina vänner; men ville ej uppehålla tiden med dessa anmärkningar, då, såsom nu visar sig, ingen benägenhet för detta förslag finnes. Hr Hjerta hade också fram