Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1853, sida 1

lingsrumProcesslonen asgick kl. 10 till sestsalen; den var utan tvifvel den största, som någonsin rört sig under Lundagårdens kronor; omkring 1200 personer deltogo deri, man såg här folk afalla stånd och klasser, äfven af bondeståndet hade från kringliggande trakter representanter infunnit sig, och denna afdelning ådrog sig icke minsta! uppmärksamheten. Till den lysande sidan af tåget hörde 4 af de 18 i Svenska Akademien, två Statsråd, tre universiteters Rektorer, de två i sina högtidsskruder, samt mängden af uniformerade; tåget afslutades på ett skönt sätt af den lifliga friska ungdomsskaran, studentkorpsen, högtidsklädd, under sina sanor. 30 marskalkar af olika samhällsklasser hade anordnandet af sestligheterna sig ombetrodt. Halsva delen af salen var upplåten åt damer, närmast talarestolen sutto Tegnrs slägtingar. Prof. och OrdensLedamoten Melin betradde talarestolen, och höll ett kort men tankedigert och sormskönt tal, såsom inledning till sesten. Han visade att denna sest icke var framkallad af någon afgudadyrkan sör snillet, utan en hembäran al tacksamhet åt Försynen, som lät snillet födas och sände det ibland oss, utvecklande i sammanhang dermed skaldens Guda-ursprung; en framställning af Tegnrs så väl nationela, son skandinaviska betydelse, utgjorde talets andra och sista afdelning. Efter talets slut utdelades versar al A. Andersson och C. Eberslein, samt lilsen fra Kjöbenhavn af C. Ploug. — Studentkorpsen började tåget ur salen. Kring statyen var genom streck en rymlig plan inhägnad. Alla fönsterna i den väldiga föreningsbyggnaden och det stora nya akademihuset voro fullsatta af damer; så äfven trappan och platserna närmast byggnaderna. En oräknelig folkmassa omgaf inhägnaden, och inom den uppställde sig studentkorpsen bildande det yttersta ledet på planen — en det ungas lifvakt kring den hyllande mängden af personer ur alla samhällsklasser, hvilka hvar i sin ordning efter anvisning af marskalker intogo sina platser kring bildstoden. På en mindre, flyttbar tribun uppträdde Landshöfdingen v. Troil, och med några enkla, väl valda, ord bjöd han täckelset falla. Det föll, och luften fylldes af väldiga hurrarop, alla hufvuden astäcktes, sanorna sänktes, musiken blåste fanfarer, kanonerne gåfvo salut, och från tempeltornet hördes klockornas klang instämma i det allmänna jublet. Då allt tystnat, uppträdde ProsHagbery på tribunen och upplaste en af Prof. Båttiger författad dikt; och härpå afsjöng sångföreningen: Kung Rings drapa. — Efter sängens slut började en defil förbi bildstoden af alla de korpser och stater, som deltagit i processionen. Detta var kanske ett bland festens högtidligaste ögonblick; en sublim anblick, att se de vördnadsvärda gamla så väl som de unga, de förra minnets veteraner, de sednare de glada förhoppningarnes fanbärare, alla förenade i samma känsla, med blottade och vördnadsfullt sänkta hufvuden, tåga förbi bilden af Skaldekonungen, allas man. Då studentkorpsen med sänkta fanor defilerade afsjöngos af Sång. föreningen af prosten Tollin i Studentkorpsens namn författade versar.