Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1853, sida 1

adresserade brefvet, gjorde de utbyte. Gumman läste igenom Theodors bref två gånger, utan att kunna fatta dess innehåll. — Hvad är det här för en Theodor, mitt barn? — sade gumman omsider. — Kors, mamma lilla, det är ju Theodor Lamb, han, som är hos kommissarien Bofink. — Men, mitt kära barn, hvad kan du ha för affärer med honom? — Inte med honom; men jag kan få affärer med boktryckaren Hagren i Linköping. Gumman skakade på hufvudet. — Vet du, Clara! jag är rädd, att det här hänger aldrig rätt ihop. Hvad har du med konstförvandter att göra? — Ingenting, ännu åtminstone. — Och jag ber Gud bevara dig för att nånsin få. — Hur då, mamma lilla ? — Konstförvandter! Herre min Gud! sådanader, som stryka land och rike omkring och dansa på lina .. den ena dagen kunna de ha en tolfskilling, den andra inte. Gud bevara dig, kära barn, för att falla i sådana händer! : Clara skrattade. Det kostade henne mycken möda att för modren förklara brefvets innehåll. Men när denna slutligen begrep, att det var fråga om att förtjena penningar på någorlunda ärligt sätt — ty någonting mer än någorlunda kunde hon dock icke få i sig att det var att öfversätta böcker — så gaf hon litet med sig. När Clara dertill förklarade, att hon alldeles icke kunde antaga presten W:s för öfrigt ädelmodiga anbud, så sade modern: — Nog finner jag så väl som du, att det är hårdt att äta andras bröd, isynnerhet om man inte gör skäl för det, mer ändå -. . . på det der viset ... är det fruntimmersgöra, det? Tio resor bättre vore