det väl då att bli guvernantska eller rent af hushållerska. — Det kan väl hända också blir min lott; emellertid kan det ju inte skada att försöka. Mamma, som finner sig vid prosten W:s godhetsfulla anbud, skall ju ändå passera Linköping under resan till Ö. — det går ju an att göra ett besök hos boktryckarns — är det så, att mamma då har alltför stora betänkligheter, så skall jag foga mig derefter. Modern gick in härpå, och det blef öfverenskommet att resan skulle företagas om några dagar. Vi förbigå skiljsmessan från hemmet. Ämnen för smärtsamma scener äro vanligen talrikare än de för glada. Fru Bäck hade följt sin dotter till boktryckaren Hagrån i Linköping och blef särdeles vänligt emottagen hos prosten W. Hon underrättade derom Clara i ett bref, och det var naturligt, att det verkade fördelaktigt på dennas lynne, att veta modern utan bekymmer. Clara var redan i fullt arbete med sin öfversättning och fann sig road deraf. Hon stod upp tidigt om morgnarna, och de långa Majdagarne tilläto henne att arbeta sina 10 till 12 timmar, utan att behöfva begagna ljus, hvarigenom hennes ögon kunnat lida. I boktryckaren Hagrsns hus fördes ett patriarkaliskt lefnadssätt. Både herre och fru voro af gamla verlden, och till och med om sonen kunde man säga detsamma, ty han lefde helt och hållet för sitt arbete, betraktade arbetarne på tryckeriet som bröder eller söner, och skötte föga om nöjen. ij Clara var snart samteliges favorit. IIennes flit, hennes okonstlade blygsamhet, hennes vänlighet vunno allas tillgifvenhet. Det enda de hade att förebrå henne, var att hon i arbetsamhet syntes vilja gå för långt, ty icke ens söndagen gaf hon sig i början dispense; men, när hon kom underfund med att detta ej var väl sedt