Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1853, sida 2

hela två riksdaler banko om dagen, om han vore slitig. Jag måste naturligtvis svara nej, för den enda som jag tror skulle kunna det, vore magister Reinius och han är, som du vet, nu på en helt annan ort, och har dessutom förmodligen inte tid, för undervisningen med skolbarnen. — Stackars Reinius! — suckade Clara. — Ja, det var väl bra hårdhjertadt af grefven, att köra bort honom så der burdus ... men man kan väl inte säga så mycket om grefven ändå, för det var den der kanaljen Frick, som satte uppen. Nå, Gud ske lof! nu har då ändtligen han också fått sin lön. Men hvad var det egentligen jag skulle säga? Jo, han frågade mig, som sagdt var, om det inte kunde här på orten finnas någon, som man kunde anförtro ett öfversättningsarbete åt, för boktryckaren hade hört sig om i hela Linköpingstrakten, och der fanns ingen — nu vill jag bara säga, att kanske du ville det? Clara funderade. — Ser du! två riksdaler banko om dagen, det är mycket pengar, det; det gör tolf riksdaler banko i veckan, om man inte räknar söndagen, femti banko i månaden ... det kan vara något att fundera på, — tillade Theodor. — Men, om jag inte kan då? om jag skämmer bort arbetet? — Åh, det är inte farligt. vill du, så skall jag skrifva till min vän, konstförvandten ... — Och så får du det svaret, att det redan är upptaget. — Nå, då kan man ju inte hjelpat. Det skadar inte i alla fall att försöka. Vill du? — Tack, söta Theodor! Men jag blir helt varm om hjertat, bara jag tänker derpå. Naturligtvis skall det der tryckas sedan? (Forts.)