Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1853, sida 1

min öfrvertygelse, att i all lagstiftning afseende måste hafvas å folkets vanor, seder och bruk. Nödvändigast synes detta dock vara, då lagar för den enskilta hushållningen gifvas. Ifrån denna fordran på lagstiftning kunna lagar icke afvika, utan att skada samhället. Att genom lagar ändra seder, lärer icke vara möjligt. Den lag, hvarigenom sådant försöktes, skulle blifva utan verkan och förorsaka en obotlig samhällsskada, just genom det förakt för lagarnes efterlefnad i allmänhet, som alstrades af åsidosättandet af lagen. Man måste derföre tillvägagå med den största försigtighet i stiftandet af lagar för sederna, på det de förra icke måtte blifva från de sednare alltför afvikande och lida till sitt anseende. Från min hemort medför jag den erfarenhet, att bränvin i allmänhet icke köpes utöfver det enskilta behofvet, vanligen kanna. Den lag, som grundades på den falska maximen att tvinga till uppköp utöfver behofvet, måste blifva utan frukt och verkan. Ännu skadligare blifver samma lag, om derigenom befordrades kroglefnaden, skadligast om den, i brist af efterlefnad, verkade förminskad laglydnad eller astagande aktning för lag. Hvilken bekräftelse hafva ej dessa ord erhållit! På samma grund afstyrkte hr Björck äfven det väckta förslaget, att å helgdags estermiddagarne all skänkning af toddy, punsch m. m. d., å värdshus och schweizerier skulle vara förbjuden, ty, yttrade hr B. jag hemställer om det icke är omöjligt att genomföra ett dylikt stadgande, samt om icke detsamma, såsom helt och hållet stridande emot seder och bruk, kommer att af sig sjelft blifva kraftlöst. Härvarande kraftiga polismyndighet söker göra lagbudet gällande. — Den uträttar med dessa försök ingenting i sjelfva saken, men gör sig sjelf förhatlig och tillintetgör sitt inflytande för större och vigtigare saker. 10) Framställningen har, såsom hvar man känner, ingenting inverkat, men den tid torde komma då man ångrar sig att ej hafva gifvit den gehör. 11) Hela denna händelse är fullkomligt falskt framställd. Skepp. Bank var ej mera öfverlastad än att en trovärdig och aktad person, auditör Tollstorp, vittnade att han vej kunnat finna det han (Bank) var drucken, att denne redigt uppgifvit sitt namn, stadigt gått öfver golfvet m. m., hvarjemte en annan lika aktad person, häradsh. Brusewitz, intygade att oaktadt det väl så ut som Bank bemödat sig att taga säkra steg (då RR ————— LL At ——