Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1853, sida 1

att dess politik har freden till sitt högsta syfte, anhåller om skydd och bemedling i stridigheterna med Ryssland. I går omnämndes en ledande artikel al Times i turkiska frågan. Då denna artikel väckt mycket uppseende och Börsenhalle temligen fullständigt redogör för den, återkomma vi i dag till densamma. Times vill ur säker källa hafva erfarit, att czaren beslutat att af Turkiet fordra det denna makt ofördröjligen och obetingadt antager Mentschikoffs ultimatnm. Afven vill T. veta, att en hel rysk armckorps fått order att i ilmarscher hasta till turkiska gränsen, der den beräknades kunna inträffa den 9 dennes. Å andra sidan skulle dock brittiska regeringen hafva beslutat kraftiga kontraåtgärder; brittiska sändebudet i Konstantinopel hade bemyndigats beordra engelska flottan vid Malta till Dardanellerna; äfven påstås, att amiral Corrys eskader fått order att med sin eskader stöta till flottan vid Malta. Times söker vidare visa, att derest Ryssland sökte utvidga sit gebit på Turkiets bekostnad, skulle Österrikes interessen till den grad bringas ifara genom en sådan gebitsutvidgning, att det icke gerna kunde underlåta att motsätta sig densamma. Icke blott Österrike utan äfven Preussen hafva så mycket mer oisak att i orientaliska frågan följa samma politik som England och Frankrike, som om de skulle låta förleda sig till undfallenhet för Rysslands förstoringsplaner, deras länder vid Rehn och i Italien latt skulle kunna utses dertill att blifva den ersättning, hvilken Bonaparte af politik eller äregirighet torde vara sinnad att taga i anspråk. andra sidan skulle äfven Bonaparte finna sin räkning vid en quadrupel-allians, enär den skulle skänka honom ett ganska gynnsamt tillfälle att närma sig de andra makterna och komma ur den isolerade ställning hvari han nu befinner sig. Quadrupel-alliansen skulle vara det fastaste bolverket för den allmänna freden. Det är derför glädjande att, enligt hvad def förljudes, de 3 andra makternas representanter vid londonerhofvet redan gilvit tillkänna, att deras hofs åsigter i den orientaliska frågan fullkomligt öfverensstämma sinsemellan och med brittiska regeringens, och att äfven i Konstantinopel råder samma öfverensstämmelse emellan de 4 makternas representanter, likasom de äfven enhälligt gillat Portens förfarande. Franska bladen, som sysselsätta sig mycket med denna artikel, se i engelska kabinettets åsigter och kraftfulla hållning ett säker borgen för fredens bibehållande. Inom franska kabinettet berättas råda tvenne motsatta åsigter i turkiska frågan, den ena kri gisk, som uppbäres af Persigny och hans an: hang, den andra fredlig, i spetsen för kvilker står Å. Fould. Ryska diplomatien synes vara mycket verk sam att bearbeta de olika hofven för Rysslands intressen. Ryska såndebudet i Wien, baror v. Meyendorf, som en tid varit borta från sir post, har åter der inträffat. Med Adler an kommo den 7 till Stettin icke mindre aän: ryska kabinettskurirer, som genast fortsatte re san till olika europeiska hof. Flera tyska blad påstå, att Preussen erbju