Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1853, sida 2

skattar mig lycklig att ha sått göra bekantskap med en man, som, ännu ung. dock tycks ega den mångårige domarens hela ersarenhet, i sörening med skarpsinnighet och ett högt utbildadt begrepp om hvad samhället fordrar af rättvisans skipare. Detta sades mycket förbindligt och emottogs med sådan blygsamhet, att grefven ej kunde underlåta att bedja den unge domaren efter slutad ransakning vara honom följagtig till Ragnarsborg, för att der intaga sin middag. Häradshöfdingen begaf sig ned i tingssalen, och med honom gresven, som blef anvisad en stol bredvid dombordet. Några inteckningsmål och dylikt, hvari äfven grefven var intresserad, företogos först; derefter påropades målet mot Linjal och mamsell Skrahl. En osantlig menniskomassa hade emellertid samlat sig, så att hvad tingssalen kunde rymma, var det ringaste antalet. Länsmannen fick tillsägelse att upphemta arrestanterne från tjufkistan. Inför skranket trädde tvenne skeletter, som man snarare skulle trott vara gengångare från grafven. Deras hy var alldeles gul, deras ansigten afmagrade, så att dragen voro nästan oigenkänneliga, och fångdrägten, hvilken de voro iklädda, gaf dem ett ännu dystrare utseende. Ett doft sorl gick genom församlingen, Förhöret begynte. De vanliga frågorna om namn, lIder, lefnadsöden o. d. framställdes. Änduigen tillfrågades hvar och en särskildt om de erkände det brott, hvarför de blifvit anklagade. Begge svarade ett temligen bestämdt nej. (Forts.) — Jag sinner att min sak hvilar i goda händer, och