Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1853, sida 2

men hvem sätter sin sot på marken utan att Söndertrampa tusentals insekter? Skall man derför alls icke uppträda, och medför icke förstöringen ett nytt varda? är det icke en lag i naturen, som ur döden låter uppspira ett nytt lif? . Ni var en gång ädelmodig emot Turkiet. Ni har räddat det för Ibrahim Pascha. Hvartill har det gagnat er? Har Turkiet derigenom blifvit en trogen bundsförvandt, en lydig vasall? . Halfmånen måste försvinna för korset, turkarne måste lemna Europa. Det är vår traditionella tro. År det icke ers majestät, så skall det blifva er son Konstantin, som uppfyller försynens vilja. Ottomaniska Porten är i begrepp att instörta; att fördröja dess fall, är att utsätta sig för oförutsedda svårigheter. Ni kan icke förvärfva för mycken åra, och då det icke är er möjligt att befria de lifegne, så eröfra åtminstone I Konstantinopel. Ert namn skall lysa i historien med sällspord glans. Då ryska folket öfverlåter er högsta makten, har det rätt att vänta stora ting af er; och medan Europas andra folk bråka med frågor rörande deras materiella existens och sociala förhållanden, begär ryska folket af er Turkiet, såsom ersättning för sin traldom, såsom lön för sin lydnad. Frankrike steker araberna i jordkulor, det för emot dem ett förnuftsvidrigt, orättvist krig. Det tillkommer alltså icke Frankrike att lära er mensklighet. Frankrike är icke i allvarlig mening en makt, det förtjenar icke något skadestånd. Det har inga pengar för att föra ett krig; judarne i detta land aro i verklig ångest för huru de skola skaffa den nye kejsaren medel att tillfredsställa sina vidunderliga lustar; innan 3 år förlupit skola finanserna eller kriget förorsaka hans undergång. Det är i sjelfva verket redan för många kejsare i Europa; det är i sin ordning att den senast uppträdde åter afgår. För att locka er till overksamhet, kalla er de engelska tidningarne ordningens och fredens vän! Men hvarken ordningen eller freden äro betryggade, så länge turkiska frågan icke är afgjordt ordnad, så länge S:t Sofiekyrkan icke återgifvits åt sin förra gudstjenst, så länge musulmännen icke äro förjagade ur Europa. De rörelser, som skakat Europa, låta icke dämpa sig genom anblicken af en f. d. konspiratörs kröning. De upprörda sinnena tarfva ett ädlare rogifvande medel, verldsfreden fordrar en fastare borgen. Ett storartadt företag, sådant som ligger i ers majestäts afsigt, kan endast lugna och tillfredsställa dem. Frankrike skall sjelft sätta kronan på sitt hufvud, när det kröner folkets utkorade, så har Europas gendarm sagt. Ryssland behöfver en högre tillfredsställelse för sin rättmätiga stolthet. Romerska påfven må komma till Paris, grekiska kyrkans öfverhufvud skall intåga i Stambul. Framåt, Sire! Detta är era vänners rop; och sjelfva era fiender skola sänka hufvudet, när de se en så stor uppgift löst af er. Kejsarinnan Katharina har kallat sin andra sonson Konstantin, för att skaffa honom herraväldet i Konbtantinopel. Ni sjelf, Sire, har icke utan afsigt gifvit er andra son detta namn. Folk, som aldrig på en bataljdag känt den glädjen att se fienden nedtrampad under hästhofvarne, folk, som mäta äran med alnen, eller minst en gång om året predika fred på olika orter, de skola utan tvifvel finna min åtrå barbarisk, skola tala om kosaktjut. Men BEranger, med dessa sina versar: cåtait I poque ou, fecondant Uhistoire, la grande dpåe, effroi des nations, resplendissante au soleil de la gloire en fit sur nous rejaillir les rayons — Han har för Frankrike tillbakafört svärdets herravälde, fullständigt, endast med undantag af äran. (Le regne de Vepåee. hors la gloire.) Det tillkommer er, Sire, att vara Napoleon den rättvise, i det ni för krig för kristna tron och civilisationen; er tillkommer det att i sin moraliska och politiska nullitet tillbakaviså den tredje Napoleon, detta ärans missfoster, som aldrig skall vara något annat än ers majestäts lydige eller upproriske generalguvernör i Paris. Sonen till ert utomordentliga sändebud blef på ett ovärdigt sätt skymfad i Paris genom Bonapartes polisagenter) Denna ers majestäts uniform tillfogade skymf är ännu ohämnad. Dock har ni gjort ett förträffligt val i er sjöministers person, som ni utsände, för att omintetgöra hr Lavalettes verk. Efter grefve Leinin gens framgång kunde er utskickade icke föra annat språk mot Porten än han gjort. Hela verlden har måst låta måttan i ert ultimatura vedersaras rättvisa. Men dessa alltid kostsamma beskickningar, dessa oupphörliga underhandlingar skola aldrig tagalslut, Sire, innan ni beslutat att göra slut på Turkiet. Allt framtvingar er på denna bana, era förfäders ära och kraften i ert skaplynne. När grekiska riket dukade under för Mahomet I, då afskuddade sig ryska riket musulmanska oket. Det var bestämdt att hämnas sin moder i tron och civilisationen, och nu, då Ryssland blifvit stärkt under ett ofta vidrigt ödes tuktan, nu, då Turkiet från alla håll faller i ruiner, skulle då icke ni gifva det nådestöten? Att underlåta det, voro icke ädelmod, det vore — vare det mig förunnadt att uttala det — straffvärd likgiltighet för vår moders — Rysslands framtid! Turkiets reformer kunde blott vara dödfödda utkast, ty islam är till sin natur stillastående. För att utveckla sig är det erforderligt att den ger plats för kristendomen. Det tillkommer ers majestät, grekiska kyrkans öfverhufvud, att låta den sanna trons ljus lysa för de otrogne. Desse äro fördragsamma, emedan de icke kunna vara annat; men kristendomen kan icke drisva sin fördragsamhet så långt att lemna sin stiftares graf i otrognas händer. Sjelfva den kristeliga kärleken bjuder att bortrycka mörkrets bindel från fiendens ögon! Den muselmanska öfverhögheten trycker tungt på de kristne i Turkiet, som kalla er med höga ) Han hade yttrat att dot nuvarande styrelsesättet i Paris vore mera despotiskt, än det ryska. En poliskommissarie hotade att utvisa honom från Paris, om ;