Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1853, sida 2

FFF—— Konstantinopels besät!ande. Sändebref til Hans Majestät alla Ryssars sjelfherskare. Af en Rusk diplomat. Sire! Den tid, hvari vi lefva, är ömkligt kälkborgerlig och kälkborgerligt ömklig. Ingenting stort utföres, icke ens tänkes. De som älska kriget inom handelns och industriens gebit, söka bringa kriget med vapen i misskredit, för att desto lättare genom krediten, handeln och det moraliska inflytandet eröfra de länder, hvilka de hafva begärelse till. Skall ni låta er bortskymmas af de handelsfaktorier, som under era ögon eröfra Japan, China, Egypten och begge Indierna? En af edra rådgifvare bar sagt: Innan man planterar kanoner, måste man låta öfverfalla de länder, som man vill eröfra, genom köpmän och ingeniörer, och på sådant folk hafva vi brist. Men om det fanns Phenicier i den gamla verlden, hafva Romarne derför mindre lyckats underkasta sig jordklotet? Om Anglosacharne förfara på det ena sättet, måste derföre Ryssarne göra likeledes, och är det väl dermed sagdt, att Englands handelsinflytande i Konstantinopel uppväger ert politiska inflytande? De 13 millionerna kristna i Turkiet skola, på en vinkaf er, förjaga de 3 millionerna Turkar. England önskar att sakerna förblifva som de äro, emedan de gå temligen bra för dess intressen; men om ni intågar i Konstantinopel, så skola Engelsmännen icke bjuda till att fördrifva er; de skola helt enkelt taga Egypten, om ni ger dem det eller icke. Egypten är deras sedan 10 år, moraliskt, kommercielt, financielt; England skall vara mycket belåtet, att äfven officielt komma i besittning deraf. Franska inflytandet har försvunnit ur Egypten med Mehmed Ali. Hans efterträdare tillhör England med kropp och själ; Englands kapitalister, ingeniörer och köpmän hafva eröfrat landet, uti alla riktningar af deras verksamhet, och Aden är en garanti för den militäriska eröfringen. Era konsuler i Egypten hafva icke ordentligt underrättat er om allt rörande detta Gibraltar, som Engelsmännen uppresa vid ingången till röda hafvet. Sedan de med vapen i hand tagit denna vigtiga position från Araberna, hafva de af den gjort en ointaglig fästning och derpå slösat fabellika summor. De hafva derstädes 6000 man och skola, när de vilja, ytterligare ditskaffa 30,000 man från Indien. Deras förbindelse med Indien gör det till en lag för dem att bibehålla Egypten. Medelhafvet skall aldrig blifva en fransk eller rysk insjö, och Engelsmännen skola åsämjas med ers majestät om delningen af osmaniska riket. Härigenom förklaras den nu i England rådande meningen, att osmaniska rikets integritet icke mera, såsom för 10 år sedan, innebär en krigsorsak för Europa. Frankrike står mera isoleradt än 1840; det beror blott af ers majestät att ytterligare förödmjuka det. Det har sin andel af Turkiet redan i händerna, i Algirien; det har blott att tillägga Tunis. Preussen skulle redan förhindra Frankrike från att bemäktiga sig Belgien eller Rhengränsen. Man måste låta Frankrike stekas i sitt eget fett, plägade Metternich säga. Ni har skänkt Österrike Krakau, senare räddat det för Ungrarne. Hvad har ni förbehållit er sjelf? Ingenting, icke Cattaromynningen, ej eller Donaufurstendömena. Ni har lånat pengar åt kejsar Ferdinand, åt Pius VII (IX ?), åt Fredrik Wilhelm. Ni har tillochmed på er borgen skaffat Napoleon den lille 20 millioner, för att göra sin statskupp men icke för att upphöja sig till kejsare. Hvilken fördel har ni haft deraf? Ni befaller i Tyskland, men Österrike söker att undandraga sig ert inflytande, Preussen ger sig skenet af att understundom vara sjelfständigt, Fransmännens kejsare har tillåtit sig att i sin konselj väcka frågan om krig, när ni icke skyndade er att kalla honom broder. Hvem kunde förhindra er att taga Konstantinopel? Frankrike har nog sysselsättning hemma. Hundra tusen rubel, utdelade i Paris förstäder till förmån för Henrik VY, kunde komma de heliga orternas beskyddares thron att darra, och de bajonetter, som hade att skydda honom, skulle spetsa honom. Sire, vi frysa i S:t Petersburg och Moskau. Ett modigt folk måste utbreda sig åt södern; blott de fege låta tränga sig tillbaka åt norden. Låtom oss lemna snöstepperna åt Finnarne; låtom oss taga de herrliga turkiska länderna! Konstantinopel var en gång grekiska religionens hufvudstad; det skall än en gång åter blifva det. Turkiet är befolkadt af Slaver, våra bröder, af Greker, våra trosförvandter, det är bestämdt att blifva vår arfvedel. Er farmoder sträfvade efter detts mål med hela kraften af sitt snille, hon har bru— — Jag sinner att min sak hvilar i goda händer, och skattar mig lycklig att ha fått göra bekantskap med