Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1853, sida 1

Då man vill Adgt och lika beskatta hvarje tillverkad kanna bränvin, bör det besinnas att man frångår på en gång de hittills för all produktion i landet, såsom nyttigast och rättvisast ansedda beskattningsgrunder. Man fördyrar, den lagligt tillverkade varan, för att erbjuda vinst åt lagbrytaren, som hemligt täflar med den beskattade. Man belastar landets egen produkt med afgifter, som utsätta tillverkaren för en nedtryckande taslan med utlanningen, eller med lurendrejaren, om man ock genom införselförbud eller höga tullsatser, skulle söka förhindra densamma. Jag vet att man ej vill godkänna dessa de vanliga invändningarne mot den höga tillverkningsafgiften. Man säger: lönnbränning behöfver ej besaras: den kan blott ske i ringa skala: kontroll på tillverkningen kan utföras så, alt ingen bör kunna tillverka mera, än för hvad han beskattar. Man försäkrar: såväl lurendrejeri som tullförsnillning kunna förekommas. Ja, man går slutligen så långt, att rent al förklara INarje betanklighet mot möjligheten att utsora det höga beskattningssystemet, vara ett brott mot samhället, som genom dryckenskapslasten hos folket går sin undergång till mötes! Att bestrida dessa åsigter, under det sjelfförtroende och den ifver, som nu råda hos mängden af dem, hvilka blott af välmening anse en hög beskattning på bränvinstillverkningen i vårt land kunna genomföras: men som deremot säkert endast låtsas af dem, som spekulera på att — draga fördel af de med alla förändringar i landets ekonomiska system vexlande konjunkturer, det lönar ej mödan. Jag asstär derifrån, för alt endast reservera den öfvertygelse, att om man ock nu i vårt land skulle kunna rakna ända till 20 a 30,000 menniskor, som till öfverdrift begagna bränvinet, så kommer en på tillverkningen lagd öfverdrifven skatt, att framkalla ännu flera lagbrytare, direkte och indirekte, genom försöken alt kringgå beskattningen. IIvilket som är bäst öfverlemnar jag åt enhvar att bedömma. Jag öfvergår derföre genast till rättsfrågan. Man vill lika beskatta hvarje kannas tillverkning. Kan detta förenas med rättvisa och de grunder, som gälla för vår beskattning i allmänhet? Vid besvarandet af denna fråga vill jag ej änum tala om en sådan lika beskattnings verkan på den nuvarande så kallade kushehossbränningen. Jag uppskjuter dermed ett ögonblick, för alt endast tala om den sabrikspränning, som naturligtvis ensam uppstår, då den förra undertryckes genom den hka beskattningen. Men huru låter väl en sådan lika be skattning per kanna sig genomföras för branvinssabrikerna, då man ej kunnat antaga en sådan för alla andra fabriker och handtverk ? Icke beskattas de efter tillverkningens belopp i alnar, tunnor, skålpund, 0. s. v. Nu är det likväl förhållandet, att inom ingen fabrikation kan mängden af tillverkningen så orimligt stegras, i proportion till utgifterna för lokal, materialier, arbetare, tillsyn, m. m. som vid bränvinssabrikationen. Den som bränner med en 2 a 3000 kannors angpanna har, under för öfrigt lika förhållanden, en ofantlig vinst emot -nn