Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1853, sida 1

—t Å—;:2!s 13 z— ——— — Ä— Några ord om England och utvandringarne. Man talar mycket om Englands förträffliga samhällsförhållanden och går i sin blinda bifallsifver så långt, att man är färdig att möta såsom kättare enhvar, som vågar i någon äfven den minsta del ifrågasätta denna förträfllighet. Sannt är att England, genom sin kloka och kraftiga styrelse, sin af hundraårig politisk frihet väckta och underhållna goda folkanda samt ett ädelt sinnelag hos flera utmärkta individer af de högsta samhällsklasserna, har lyckats rädda sig undan de hotande revolutionära rörelser, till hvilka intet land burit inom sig farligare antändningsamnen; ett faktum är att England, just under revolutionsåren, hemtade ny kraft, och att den blomstring i dess industri, som begynte då alla andra länders industri låg nere och sedan industriexpositionen visat verlden hvilka omätliga krafter England ågde till sin disposition, oupphörligt gått framåt; med allt detta lider dock det stolta öriket ännu af många svåra sociala missförhållanden. Tungt hvilar på den engelska politikens samvete det olyckliga, utarmade Irland. hlott ett enda faktum visar detta lands belägenhet. En eng. turist berättar nyligen att en by i grannskapet af Galway, som 1847 ägde 4, 770 invånare, i år icke räknar mera än 700. Besolkningen har således under 5 år genom hungersnöd, I sjukdomar och utvandringar förminskats till mindre än en sjettedel. Flera katholska kyrkor äro utan församlingar. Många prester hafva nödgats sälja allt hvad de ägt. — Öfver I dessa olycksförhållanden tröstar sig engelsmannen dermed, att i de irländska utvandrarnes stalle skall en engelsk och skottsk mera företagsam och idog befolkning inslytta, och sannolikt kommer äfven detta att på flera orter intrasla, men upprörande äro och blifva dock de missförhållanden, hvilka tvungit så stora skaror af den gamla befolkningen på Erins sköna 5, att lemna sina fäders jord. Med vanlig orättvisa tillvitar man nu den al stora försakelSer mäktiga irländska racen, att den genom häslöshet, lättja och laster vällat sin egen olycka — det är det kända beqväma sättet, att välta skulden af styrelsens och de maktägandes egennytta och förseelser på massan, som ej kunnat motstå de mångåriga bemödanden man haft att förfåa densamma. Irlands gamla bebyggare hafva redan visat och skola framdeles ännu mera ådagalägga orättvisan af dessa anklagelser, sedan den uti Amerikas fria samhälle funnit ett bättre fält för sin verksamhet. bDe hafva redan från detta sitt nya sadernesland hemskickat ofantliga penningesummor till de hemmavarande, penningar, som hufvudsakligen blifva för dessa respengar till fåderneslandets öfvergifvande. Hvilken motsatt lycklig verkan allt detta haft på England, erfar man bland annat af följande uppsats i Daily Nens: —— — En anekdot om den gyllene åldern. Man brukade le då m:r Cobden, under striden för frihandeln, yttrade att den gyllene ålder komme att inträffa, att tvenne husbönder skulle täfla om att hos sig få anställd en ar— —— ——— HAAA 112