grafstenar på kyrkogärden, med templets skugga hvilande öfver dem lik ett sorntidens töcken, hade jag tillfälle att upplifva minnet af mina svenska dagar, glada i åminnelse, och ännu en gång fästa erinringen vid mina fornskandinaviska traditioner. Marken, hvarpå den stora staden Philadelphia nu står, var vid William Pennis ankomst till Nya England i svenskarnes besittning, och af dem var det han köpte den. Så ser ni att denna ,den broderliga kärlekens stad, såsom namnet innebär, grundades af nybyggare från två länder, England och Sverige, och dessa tvenne stora afdelningar af den kraftfulla nordgermaniska stammen — den Anglosaxiska och den Skandinaviska racen — ännu en gång stötte tillhopa, och första gången sedan Knuts och Haralds dagar handlade i politisk förening. Jag skall vid ett annat tillfälle sända er några statistiska underrättelser om de svenska invånarne i denna Amerikas hufvudstad. Vi hafva hvarje söndag svensk gudstjenst i en, stundom i två kyrkor. Men edra landsmän här känna en plågsam brist på underrättelser från hemlandet. Svenska konsuln, hr Habicht, har, som jag tror, ett exemplar af Aftonbladet, men med detta enda undantag tror jag ej att någon s ensk tidning regelmessigt kommer hit. Här går ett rykte genom våra tidningar att Fredrika Bremer tänker utgifva en bok om det amerikanska slafveriet. Då jag i Aftonbladets spalter icke sett någon den ringaste underrättelse om en sådan plan, gissar jag att uppgiften kommit deraf, att man just nu väntar hennes ,American Homes, i bokhandeln. Ett annat rykte angående en af edra vackra landsmaninnor har äfven varit i omlopp här, neml. att fru JennyLind-Goldschmidt icke skulle lefva lyckligt med sin man Den utmärkta sångerskan har sjelf i ett bref från Dresden af den 10 Februari till konsul Habicht vederlagt detta rykte i följande ord, som det torde intressera hennes vänner i Sverige att här se återgifna: Vi må, gudilof, väl; Otto är mycket god och snäll; han arbetar jemnt, är hemma jemnt, vänlig jemnt; den samma tillförlitliga vännen alltjemnt, tänker han bara på mitt väl och min förnöjsamhet, och bär ett lugnt stilla mod i alla vexlingar. Varmluftsskeppet Ericsson ligger nu i Newyork, för att undergå några få nödvån iga förändringar i dess machineri, hvarefter det kommer att klarera för London eller Liverpool. Dess prosresa till Washington ösfverträssade alla förboppningar, äfven hos dess mest entusiastiska vänner. I ÄWermlands-Tidningen bafva en tid bortåt varit meddelade serier af experimenter med borddansen, hvilka synas hafva varit serdeles noggrannt och vetenskapligt observerade. Sednast finnes nu följande förklaring på fenomenet, som fullkomligt instämmer med den åsigt vi togo oss friheten att för längesedan uttala. W. T.:s red. yttrar neml. följande: Att den såkallade borddansen helt och hållet är ett animal-magnetiskt fenomen derom äro nu alla anse, åtminstone de, som i Carlstad varit med om de intressanta experimenter, hvilka skedt under ledning af en stor vetenskapsman och djup naturforskare. Den nya upptäckten består således deruti, att den animala magnetismen äfven inverkar från menniskan på ett dödt ting. Alla experimenter i harmoni med denna åsigt hafva visat huru som menskliga viljan äfven i detta fall är en kraft, som besegrat de materiella krafter, hvilka man trott skulle hafva någon inverkan, såsom t. ex. jernmagneten. Vid det af berättaren i Wermlands Tidning, omnämnda förhållande, då en större glasvas ställdes på ett bord med rörlig skifva, och 4 personer lade sina händer på bordskifvan och andra 4 personer sina på glasvasen, kom bordskifvan i rörelse men glasvasen stod orörlig, följande bordskifvans rörelse blott såsom död, om man så skall uttrycka sig, så länge dessa 8 personer förhöllo sig så att säga viljelösa, det vill säga utan att med viljan inverka hvarken på riktningen af bordskilvans eller vasens rörelse — men då de 4 personer som vidrörde glasvasen använde sin vilja för alt förmå vasen att röra sig i motsatt riktning till bordskifvan, började glasvasen genast sjelfständigt, eller rättare oberoende af bordskifvans rörelse, att vända sig åt det håll viljan bestämde. Detta experiment visar ju äfven fullständigt viljans mäktiga inflytande. Med en hatt har författaren af dessa rader gjort enahanda försök som det förstnämnde, då förhållandet likväl visade sig annorlunda än med glasvasen, neml. så att, samtidigt med bordskifvan, började hatten att vända sig åt samma håll som bordskifvan, oaktadt viljan hölls overksam vid detta experiment, i afseende både på hatten och bordskifvan. Detta skulle antyda hvad berättaren också anmärkt, att glas icke är så känsligt för emottagandet af det animal-magnetiska inflytandet som andra ting ). Äfven detta förhållande är öfverensstammande med hvad man mera än väl känner i afseende på animal-magnetismens verkan från menniska till menniska, der känsligheten är så olika hos olika subjekter, att på den ena-menniskan kan animal-magnetismen verka ända till clairvoyance, då på den andra magnetisören