trenne personer blifvit magnetiserad, höjde sig följande de upplyftade, på hattbrättet löst lig gande fingrarne, omkring ett qvarter öfve bordskifvan. I A. B. läses följande konst-underrättel ser, hvilka torde särskilt intressera våra läsare då de båda här nämnda konstnärerne äro Gö theborgsbor. Den unga pianisten Lindstrands soir, hvars be hållning han ämnar använda till en utrikes studieresa var ganska besökt och syntes sålunda uppfylla det af. sedda ändamålet. Herr L. är elev af musikaliska aka demien, som såväl i piano som äfven i orgelfacke! har all heder af honom. Han har redan förvärfvat er rätt betydande färdighet och precision samt visar isynnerhet utmärkta anlag för den finare eleganta stylen likasom hans unga medtäslare, hr Lindholm, lofvar ut märka sig i den patetiska. Hr Lindstrand spelade Concert-allegro (D-moll) af Kalkbrenner samt F. Ries bekanta fantasi öfver svenska nationalmelodier, både pjeserna likväl utan ackompagnement; derefter följde Mendelsohns vackra Frählingslied — den han före. drog i riktigt tempo (hvilket eljest sällan plägar hända) ehuru med nog sentimentalt uttryck — samt slut ligen en Etude caractristique af Bertini, H-moll. Bland de plastiska konstverken på den nu öppnade konstexpositionen finner man akademiens exemplar i gips af Molins staty David, (N:o 147). I denna staty har konstnären lyckligt löst den svåra uppgiften att på ett karakteristiskt sätt framställa den unga, för sitt folk och i förtröstan på Jehovah kämpande hjelten, medelst en enda figur och således utan att till hjelpmedel ega den kontrast mellan de båda kämparne, som ger denna strid sitt mest betecknande drag. Man ser lätt, att oaktadt bildens antika renhet och enkelhet, antika motiver icke blifvit för densamma begagnade; man skiljer den lätt från de gymnastiska figurer, på hvilka den grekiska konsten under dess sednare period var så rik. På samma gång det för konstskönheten öppna sinnet tilltalas af den kraftiga och dock ädelt återhållsamma behandlingen af kroppsformerna, fängslas det af det djup hvarmed det andliga elementet är behandladt. David har inom den kristliga konsten af gammalt blifvit i konstnärlig framställning använd såsom en allegori för den i början svaga kristna kyrkans seger öfver den mäktiga hedendomen. Här finna vi honom såsom sitt folks heros, såsom en af den kristliga iddens representanter i det gamla testamentet, full af religiös entusiasm och förtröstan samt en ädel ovilja öfver gudaförsmädelsen. Figuren har, oaktadt ungdomlig lätthet och vekhet, ett uttryck af ädel kraft samt härdighet och beslutsamhet. Hela bilden är,oaktadt det lif som råder i former och rörelse, fri från pathos och affektation; det är ingen öfverdrifven behandling af detaljerna, intet koketterande med minutiös technik; den friska, nalva och rena formbildningen uttrycker i sin helhet rörelsens eld och lifvets sullhet. Ingen form träder hindrande i vägen för konstnärens tecknik; men ingen är heller enkom ditlagd, för att visa besegrade techniska svårigheter. Af samma konstnär finner man äfven en gipsafstöpning af den byst af H. M. Konungen (N:o 146), som skall pryda Götheborgs börs.