Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1853, sida 2

—————— n nrn — Det måtte väl aldrig vara på tok heller! — utbrast magistern, i det han flög upp. — Åh gubevars, nej! så rasande är det väl heller inte — men i alla fall, han måtte ha pratat någe föriena, för inte är hon sådan som hon var förr, det kan väl hvar och en se. — Hvad har han pratat då? — Ah det kan en väl förstå, de ä ju så godt som barn begge två — gå så der och valla i skogen — jag vet väl jag när salig Olle och jag ... — Kurtis menar mutter — ja se det är just mitt lif, det säger jag ingenting om, men så är det slut med det också nu — man skall inte tala om den snön som föll i fjol. Den som kommer först till qvarn, får först mala, heter det — gresven kände henne förr än jag, men hade jag kännt henne förr än grefven, så hade hon aldrig kommit att tänka åt det hållet. Sådantder lappri får man inte fästa sig vid — också jag har sprungit efter fickor i min dar, först nu är det slut ... Ä — Men hör du, hur var det med den der Lena, hushållsmamsellen, som gaf dig så mycket sockerdricka .. ja, ja, Petter, det hängde aldrig rätt ihop. — Och gumman hotade med fingret. — Ah, mutter! det var ingenting att tala om. Lena var tokig, hon. — Det är som jag alltid sa, Lena är tokig. Men salig gubben min mente, att om du hade lofratna någe, Så borde du hålla också. — Lofva, ja! hvad skall man göra? Men sc det var aldrig några vittnen på och inte något skriftligt — hvart vill hon komma ? (Forts.)