Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1853, sida 1

E nkedrottningen lemnade hufvudstaden i i Lördags, på resa till Frankrike. Hon gör små dagsresor till Carlskrona, går derifrån på ång fartyg till Tyskland, och är åtföljd af sin nya hofmastarinna, grefvinnan v. Stedingk, sin hof marskalk grefve Gustaf von Rosen, sin lismedikus Edholm, en hoffröken Falbe, en ny kammarherre, grefve Lewenhaupt, och en ej obetydlig betjening. Tiden för konungens afresa till baden vid Särö omtalas här ej ännu såsom bestämd. I orten har man ju derom nästan bättre underrättelser. Emellertid hållas här täta konseljer och med befordringar går det raskt tillväga. Till chef för Svea artilleri nämndes i förra veckan en major Rudebeck, som ännu för tre år sedan var den 7:de i kaptensgraden; och en af de äldre majorerna hugnades med öfverstegraden i artilleriet, såsom en liten tröst. Det är verkligen eget nog att se det militära befordringsväsendet nu för tiden. Det synes vara en afbild af den glada ungdomsleken bock stå fast, hvarvid inom hvarje regemente den högre graden helt beskedligt kröker rygg, för att låta den näst under varande roa sig med att hoppa. Här har bildat sig en förening, för att insamla medel till spridning kostnadsfritt af populara sammandrag utaf professor IIusses förträssliga skrift om bränvinels skadlighet för helsa, själskrafter, sedlighet m. m. och öfverste Hagelstams skrift angående bränvinsbränningen. Att det förra arbetet, om man kunde få hvar man att läsa det, kommer att verka mycket godt, derom bör man kunna ega allt hopp. Vår bättre allmoge har redan fattat begrepp derom, och på det unga slägtet kan sådant verka. Hvad åter angår det sednare, befarar jag, att i landet, såväl erfarenheten som sunda förnuftet. kommer att snarare minska än öka verkan al framställningen, genom de öfverdrifter deri, som bäst i orlerna kunna bedömmas 1). Hr II. har låtit alltför mycket hänföra sig af några förhållanden, som blott ega rum i och vid hufvudstaden samt i några få bygder; och det är säkert omöjligt att inbilla folket, att det vore bättre låta 40 å 50 stora bränvinsfabrikanter monopolisera bränvinsbränningen, än att låta enhvar lika gerna bränna, som brygga och baka 2 2). Kan man ej få öfvertygelsen utbredd, 1) Red. delar, såsom kändt torde vara, icke dessa korresp:ns åsigter, men vi hafva alltför stor aktning för hans öfvertygelse i allmänhet, för att ej läta honom äfven häri fritt uttala sin mening. Det är dessutom en mening, som, ehuru för tillfället undertryckt, nog kommer att framdeles göra sig ganska starkt gällande, hvarföre ock det vore för saken nyttigast, att den ju förr desto helldre framträdde, så att striden mellan de olika åsigterna kunde vara något undangjord till den tid, då Rikets Ständer skola afgöra saken. 2) Att monopolisera bränvinsproduktionen, så att den antingen blefve ett regale elierlemnades åt ett visst på förhand uppgjordt, begränsadt antal fabrikanter, anse vi, i likhet med korrespondenten, vara något orimligt och stridande mot tidens allmänna rigtning i öfrigt. Men annat är att lägga en hög och lika beskatt ning på hvarje verkligen tillverkad kanna brånvin. Följden deraf blefve naturligen att fabriken, der genom mera fulländade apparater en större qvantitet bränvin utpressas ur sädeseller potatestunnan, under besparing af ved och arbetskrafter, måste besegra husbehofsbränningen, likasom i allmänhet fabriken besegrar handtverket och handarbetet. Vi kunna ej föreställa oss, att vår korresp., som eljest ser tilldragelserna med ljus blick, skulle tillhöra dem, som se ett ondt i detta