Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1853, sida 1

———— — ————— ten för upplösningen åtminstone kunde asflägsnats — i händelse de inom sig lemnat rum för ett sådant hopp. Från prosten W. i O. ankom nemnligen ett bref, hvaraf följande utdrag meddelas: — — Så okärt det är mig att nödgas omtala våra gamla affärer, så nödgas jag dock af omtanka för min familjs väl underrätta dig, att min ställning för närvarande genom iråkade förluster beklagligen blifvit sådan, att jag tvingas anmoda dig, att med görligaste första inbetala de 500 rdr bko du vet dig vara mig skyldig, och hoppas jag att sådant måtte vara Skedt senast inom trenne månader å dato. Var öfvertygad att jag ej utan verkligt behof skulle falla dig besvärlig Xc. — — Detta bref bade komministerfrun den oförsigtigheten att visa sin man, och naturligtvis var det ej egnadt att fördelagtigt inverka på hans helsotillstånd. En rask menniska i sitt hus för öfrigt, och modig samt lin nande råd för allt så länge ingen verklig olycka var för handen, var hon deremot helt och hållet handfal len, när en sådan visade sig, och då färdig att genom en gagnlös klagan göra det onda hälften värre. Hon utbrast i höga och upprepade jemmerrop af: llerre Jesus! hvad skall det nu bli af oss? så att Clara, som tillfälligtvis för ett ögonblick lemnat sin sjuka faders säng, hastigt inträdde, tänkande sig att fadrens tillstånd plötsligen förvärrats, kanske till och med att det vore slut med honom. Gubben hade likvål uppbjudit all sin kraft för att betaga Clara sin fruktan, och genom en åt modren gifven allvarlig vink förekomma att Clara fick del af den nedslående underrättelsen — ty ännu visste Clara icke annat än att boet var skuldfritt, och hvad skulle det föröfrigt gagnat att lemna henne del af nåzot. Som hon cj kunde hjelpa? SAN