Nittonde Kapitlet. ISTÖIIOPS tillrugtunimgarPå Ragnarsborg gjordes stora tillrustningar sor Svaneskioldska samiljens emottagande. Rummen omtabetscrades, golfven bonades, taken öfverdrogos med nytt gips; dagligen anlände foror med ofantliga packlärar, fyllda med möbler, ljuskronor, turkiska mattor, källaren förseddes med dyrbara viner, munförråderna med allt hvad gomen kan finna läckert. C6ressyen hade sjelf rest till Stockholm, för att besörja uppköpen af de dyrbara julklappar, som voro ämnade ät den blifvande sonhustrun. Hade Kuno gjort depenser förut, så kunde detta betraktas som en småsak emot dem som nu gjordes för att med vederbörlig solennitet fira hans bröllopp, men man trodde sig icke behöfva göra sig samvetsförebråelser för de summor som sålunda utgåfvos, emedan det var en bagatell emot hvad som genom giftermålet ficks igen. Här kom ock den anborna steltheten, ja, man kunde säga, nationalhögfärden, och gjorde sitt, ty grefve Gyllenkrona ville en gång visa hur en svensk adelsman representerar, och det gällde således att taga lofven at allt hvad Danmark i den vägen kunde uppvisa. Men också, för att skasla benningar till alla dessa utgifter, var det nödvändigt att begagna hvarje källa, der sådane voro att hemta, och äfven de små dropparne försmåddes icke. Så utpressades med all väldsamhet af de underhafvande, hvilka stodo på rest, hvad de kunde vara skyldiga, och på trogna tjenster eller ett möjligen utblottadt tillstånd gjordes ej afseende. Der tillgångar i effekter ej funnos, måste gäldas med den personliga friheten, och kronolänsmannen Bofink hade fullt upp att göra med utsökningar, endast för Ragnarsborgska godsets räkning.