Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1853, sida 2

dens yttersta kant, hvarest draken redan uppslagit stjerten. Hvem undrar om i striden mot sådana vidunder hr Rosenschöld dukat under, nar dessutom osaliga andar och spöken haft dagstånd framför honom. Snällposten, som sålunda sett sin bittra fiende slagen, sjunger en lofsång öfver sitt eget hjeltemod, att hafva stått alldeles ensam emot denna landsplåga. Emellertid synes Snallposten vara något lugnare i afseende å vår tryckfrihetslag, sedan det visat sig — hvad vi ock för vår del alltid påstått — att den är ganska allvarsam mot tryckfrihetsmissbruk, så snart den blott anlitas och med tillbörlig kraft handhafves. Såsom ett drag, karakteristiskt nog att anteckna, äfven om föremålet eljest ej förtjenar synnerlig uppmärksamhet, torde böra anmärkas, att den berygtade Stockholmska tidningen Folkets Röst, på samma gång den i sitt vanliga maner öfverfaller den frisinnade prof. Bergfalk och hans sats att det är folket sjelf, som skall skapa sin egen lycka, icke emottaga den såsom gåfva af regeringen, kallar han, i en oskyldig vänning, statens medel för hofvets medel. Det hänger ock rätt väl ihop, att sedan man bestridt folkets egen förmåga att skapa sin lycka, hvartill det alltså måste behöfva en räddande Napoleon, så gör man statens medel till denne räddares enskilta egendom. Odisputabelt är ock, att en sådan herre skulle ha större tillgångar att på ett anständigt sätt betala en och annan Röst, än hvad en poliskassas hemliga fonder nu måhända medgifva. Dosttidningen och Svenska Tidningen aftrycka med bifall en Winterbladets artikel i anledning af det tillstundande reformmötet i Örebro, hvilket Winterbladet på sitt vanliga tvärsäkra sätt söker dräpa. Bland annat anmärker Winterbladet att de fem sista årens händelser hafva halkat osedda förbi reformbestyrelsens ögon. — Om vi ej missminna oss var det just dessa år Winterbladet vid sitt första uppträdande önskade se utplånade ur vår historia — så jemmerliga syntes de Winterbladets ärade redaktör. Huru lycklig må icke då reformbestyrelsen skatta sig att all denna jemmer halkat osedd förbi dess ögon! — Deremot synes Winterbladets red. dubbelt olycklig, som icke blott sett de sista fem åren, utan dertill betraktat dem så grundligt att de 15 å 20 föregående åren alldeles halkat förbi hans ögon. Att man under sådana förhållanden icke kan hafva några friska sörhoppningar, finna vi rätt förklarligt. — Emellertid tycka vi, allvarsamt sagdt, att Winterbladet just ej behösde räcka det reform-motsträfviga partiet handen och lägga detsamma orden i munnen, så vida Winterbladet dock i det hela tillhör framåtskridandet. Det synes oss föga lämpligt, att de liberale på detta sätt söka nedgöra hvarandra, äfven om den för ögonblicket segrande derför skulle helsas af de konservatives försåtliga applåder. slidne handelsmannen i Mariestad Sorbon har, enl. Mariestads Veckoblad, efterlemnat en testamentarisk disposition, hvari han donerat Tiotusende rdr bko till stadens fattige, med föreskrift att denna summa skall förvaltas af fattigvårdsstyrelsen, men att ingen utdelning kommer att ske förrän detta kapital, förräntadt, vuxit till dubbla beloppet, hvarefter räntan genom fattigvårdsstyrelsen årligen skall komma isynnerhet pauvres honteux och sattige borgarbarn till godo. Det kommer alltså att dröja ungefär 134 år innan frukterna få skördas, men då så mycket ymnigare, när fattigvårdsstyrelsen finner hugnaden årligen för sagde ändamål disponera ett tusende två hundrade rdr bko. Dessutom har afl. handlanden Sorbon till sin bokhållare G. G. Djurson, som i 11 år tjenat honom, skänkt 3,333: 16 bko, samt tillerkannt honom ätskillige andra förmåner. — Forssviks och Sannums förenade bruksoch landtegendomar i Undenas socken och Wadsbo härad, som tillhört sraml. brukspatron E — —! — ——