Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1853, sida 2

försvarligt, i det att han på så vis disponerade öfver en summa, som icke egentligen var hans, utan Claras. I denna sista anmärkning hade äfven Röding instämt, och i hvartenda bref ifrån honom syntes det, att svärfars enfaldiga handlingssätt ej kunde gå uv honom, så att den arme komministern från två håll bombarderades med förebråelser, hvilkas otillbörlighet det icke var honom möjligt att göra tydlig för dem det vederborde. Kuno hade upphört att korrespondera med Linna. Emellertid hann rygtet om hans slösande lefnadssätt äfven Björkudden. Han gjorde sig ingen möda att dölja, att han gjorde skulder — man nämnde sådane till ett ofantligt belopp — gamle grefven började frukta att detta rygte skulle komma för Syaneskioldska familjens öron — han började skrifva förmaningsbref till Kuno — det hjelpte icke — han hotade — det verkade nästan i motsatt rigtning — grefyen och hans grefvinna började, och kanske icke utan skäl, frukta att Kuno med flit förde ett sådant lefnadssätt, för att det skulle bli på Svaneskioldska sidan som föreningen skulle afböjas. En dag syntes Clara mer än vanligt uppskakad — det syntes att det var någonting som sysselsatte henne; hon gick ur rum och i rum, hade ingen ro någonstans, men meddelade sig emellertid icke åt någon. Hon lade i ordning sina skrismaterialier, lemnade åter bordet, satte sig ned, liksom för att skrifva, steg upp på nytt. Ändteligen fram på eftermiddagen satte hon sig ned att till Kuno skrifva följande bref: Herr grefve! i Mycket har qvinnan att hos sig besegra; och då jag nu fattar pennan, för att skrifva till herr grefven, sinner herr grefven sjelf hvilka inre strider som föregått, innan jag kunnat besluta mig att taga ett steg, som så lätt är utsatt för misstydningar. Och hur skall jag