Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1853, sida 1

Några dagar stängde han sig inne, icke tillåtande någon enda menniska att tala vid sig. Derester förändrades plötsligen hans lefnadssätt. Han hyrde sig en stor, elegant våning vid Drottninggatan, möblerade den furstligt, engagerade en talrik betjening, och förde en train, som väckte det största uppseende. Snart omgafs han af allt hvad Stockholm hade mest bländande af lyx och dennas handtlangare — den fina verldens router; han strödde penningar omkring sig, höll sig ekipager, ridhästar, mätresser, gjorde middagar, Spelade, depenserade på både likt och olikt — efter en eller annan vecka talade man om ingenting annat än den lysande grefve Gyllenkrona. Nästan hvarje postdag gjorde han reqvisitioner ar betydliga penningsummor från Ragnarsborg. Grefven häpnade öfver sonens slöseri, hvilket var så mycket mera oväntadt, som han på de åtta å tio veckorne Kuno redan varit i Stockholm ej hört af honom det minsta i affärsväg, men för att icke utsätta sig för något nytt anfall af hypokondri, och i tanka att det äl skulle sagta sig, när Kuno fått rasa ut, betalte nall. Den tredje månaden af den kuno förelagda preskriptionstiden var nära att tilländalöpa, då grefven ifrån honom erhöll ett bref, deruti han förklarade sig villig att förena sig med Fredrika Svaneskiold. I samma bref gjorde han en ganska betydande penningereqvisition — anvisning på hvar beloppet skulle få lyftas öfverstyrdes genast. Under tiden hade Gunillas bröllopp med Philip Palmsvärd stått; det nygifta paret var redan stadt på resa. På Björkudden var dystert, tyst. Komministern syntes på några få månader hafva blifvit flere år äldre, hans gång var lutande, hans hår glesnade med hvarje dag, och bland de få strån som ännu funnos