Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1853, sida 1

uppgifvet värde af tillsammans 2,611,754 rdr machinerier och redskap för nya fabriker, hvilkas anlägg ning äfven i öfrigt erfordrat betydliga kapitaler. Uti Stockholms sparbank utgjorde delegarnes pehållningar: den 31 December a bko rdr 958, 844, den 31 December 1852 , 1,954,197, och delegarnes antal har under tiden stigit ifrån 9,684 till 17,427 personer. Uti åtskilliga sparbanker i landsorterne. från hvilka uppgifter inkommit, hafva delegarnes behållningar ökats från 1,034,000 rdr vid slutet eaa. . år 1841. till omkring 4,000,000... . 1852. Flera likartade exempel på inhemska slöjdfitens förkofran under de sista 10 åren skulle kunna anföras. Deremot synes det hafva föresallit kommitterade betänkligt, att under denna tillväxt i produktionen visat sig en ständigt ökad (och som kommitterade påstå, öfver tillgångarne ofta sträckt) förbrukning af utländska varor, mer och mindre nödvändiga. De hafva härför såsom bevis framdragit den stigande förtullningen af kaffe och socker, och till och med anfört hela införseltul!ens, år 1842, till 3,735,660 rdr bko beräknade, men 1852, 5,186,150 rdr bko utgörande belopp. Kommitterade anse tvifvelaktigt, om en så tillökt förbrukning af utländska varor kunnat ega rum, i fall ej hypotheksföreningarnes indragna summor i utländskt mynt lemnat lättad utväg för deras betalande; ty, säga de, dessa indragningar hafva icke verkat till förökning af bankens metalliska kassa; utan har den enda påföljd för banken varit, att den kunnat inköpa 856,500 mark Hamb. bko af Hypotheksföreningarnes i utländskt mynt utgifna obligationer Låtom oss ett ögonblick dröja vid dessa förhållanden! Man sinner här den vanliga förmyndare-klagan: öfver tillgångar sträckt — mer och mindre nödvändiga. Vi vilje ej fråga: huru kommitterade veta detta? ty som vanligt hänvisas man till en hop statistiska uppgifter, som kunna begagnas på flerahanda sätt, både för och mot. Men när skall den låten emot kafse, the och socker en gång slutas? Vet då icke snart sagdt hvarje husfader, att om dessa utländska varor med förnuft och måttlighet begagnas, kunna besparingar göras i födoämnen, som kosta vida mera. Vi nödgas ju t. ex. annu införa många hushållsartiklar, af det slag som eljest skulle behöfvas till frukost, eller mellanmål, och hvilka falla sig vida dyrare än kaffeeller thkoppen. Man ser nationer, som med deras betydligare boskapsskötsel sna rare kunde hafva tillgång till ost, smör, mjölk, m. m. än vi, med god hushållning begagna dessa utländska artiklar, oeh ändock rikta sig i sin handel med utlandningen. Kan sådant då vara farligt för oss? Hafva icke kommitterade sjelfva funnit, att på femti år förbrukningen i England af kaffe stigit från lHH uns på personen till 14 l, och förbrukningen af socker från 15 2. år 1821, till 24 lvÄ år 1849, under det prisen derå nedgått till nästan hälften; och är det ej ifrån det 1824 började friare systemet i England som det landet framgått med jättesteg i valmåga? Är det då så farligt om i Sverige förbrukats, i stället för 3 ti. kalle på personen på 1830:talet, 2 . på 1840:talet och nu måhända 3 4ZZ.; eller i stället för 34 (l. socker på 1830:talet, 5 ec. 1840 AA XX XXX