Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1853, sida 1

bladet, i anseende D sina a stora, materiella resurser, snart sagdt bättre än någon annan tidning i hela verlden är i tillfälle att förskaffa sig säkra och pålitliga underrättelser om de förhållanden, som det intresserar allmänheten att få kännedom om. Man har alltså en dubbel anledning — dels bladets snarare konservativa än liberala riktning, dels dess goda källor — att tillerkänna de omdömen och utlåtelser, som ifrågavarande uppsats innehåller, full giltighet. De äro för öfrigt till en stor del grundade på redan kända sakförhållanden, men, uttalade i detta blad, erhålla de en ökad betydelse, hvarföre vi anse oss icke böra underlåta att med några få förkortningar reproducera berörde uppsats. Den lyder som följer: Ehuru ett skenbart lugn under en otyglad regeringsmakts stränga tvång följt på den storm, som för icke länge sedan uppskakade Europa, skulle blott en ganska ytlig betraktare af tillståndet i kontinentalstaterna kunna inbilla sig, att de redan återkommit i sin naturliga ställning, eller antagit en till sina grundsatser fast och i sina verkningar framskridande politik. Tvärtom låter sig väl betvisla om någon af de på de senaste åren genom anarkien skakade staterna har tillräckligt förtroende till sina hjelpkällor och sina undersåters trohet, för att tänka på utförandet af några stora handlingar, eller ens beslntsamt söka underlätta drifvandet af det vanliga statsmachineriet. I Frankrike är såsom hittills allt obestämdt och dunkelt. Nationens öde och politik äro för närvarande en hemlighet, förborgad i ett enda hufvud och bero af en endas vilja. Tid efter annan synes något plötsligt hugskott eller ett plötsligt beslut vilja förändra angelägenhetenas gång och förnya århundradets alarmerande scener. Men en smak för veklig yppighet, en slegmatisk tröghet i karakteren, hvilken blott viker för påtryckningen af en djupare väckelse och måhända medvetandet af en aftynande helsa, qvarhåller då likväl i de aldraflesta fall Fransmännens kejsare fängslad i den passiva njutningen af de håfvor, som en utomordentlig lycka slösat pa honom. I detta hänseende delar sslertalet af franska folket sin beherrskares sinnesstämning, och han skulle sannolikt finna det lika farligt och svårt att sporra detta folk till stora bedrifter, som det stundom förut var svårt och farligt att afhålla det från äfventyrliga företag. De små motgångar, som här och der drabbat kejsarrikets diplomater, hafva ännu icke grumlat ytan, och den betraktelse att hvarje vigtig ändring i dess yttre politik skulle isolera Frankrike och bringa det i motsägelse med hela Europa, har hittills verksamt hämmat hans äregirighet. Då nationen hålles i djup okunnighet om regeringens politik och till och med om tilldragelserna i andra verldstrakter, så är i sanning hvarje springfjeder af folkets uppväckta lidelser, hvilken förr spelade en så stor rol i Frankrike, nu utan all spänstighet. Men, efter samma regel, skulle den kejserliga regeringen icke tinna det lätt att utan en mycket handgriplig anledning väcka nationens energi, emedan samma orsaker, som göra den underdånig godtycket och likgiltig för politiska frågor, riktat dess verksamhet på andra mål och synnerligast på penningeförvärf — mammon och njutningslystnad. I visst mått kommer en regering, sammansatt af män med sinare hederskänsla, skarpare polisk blick och lifligare deltagande för tidens stora frägor och vid sidan af hvilken tillika står en större tryckoch talfrihet, lättare i tillfälle att sätta verldens lugn och fred i fara, än en regering, hvilken verkar som ett orostillande läkemedel efter ett feberanfall. Och ehuru det är omöjligt att i ett sådant land som Frankrike räkna på fortfarandet af detta tillstånd, hvilket blott är en efter öfverspänningen under de föregående åren inträdd förslappning, så är dock detta land, så länge de häftiga lidelserna derstädes kunna dämpas, oskadligt för den öfriga verlden. — Kastar man en blick på de smärre staterna, hvarest sakernas bastående ordning icke understödjes genom stora, stående härar, så hafva dessa i många hänseenden att kämpa med jemförelsevis stora svårigheter. I Portngal torde Saldanhas tilltagande bräcklighet i en icke aflägser framtid framkalla en ny kamp emellan partierna om