Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1853, sida 1

gon lyste passionens eld, hennes kinder voro blomstrande, hennes mun välbildad och skulle ha tillfredsställt skönhetssinnet, om detta ej störts af ett muskelspel deromkring, som sällan var fritt för hån. Agenter för de onda magterna, var det gifvet att dessa begge personer skulle söka att så mycket möjligt verka i hemlighet, och omgifva sina handlingar med mörker. Mycket ondt skedde redan på orten, men man visste icke hvarifrån det kom. En mängd af lagsökningar tillströmmade från Tjust härad till landskansliet i Linköping, der en sådan från detta håll förut hade varit en sällsynthet — man hörde snart icke talas om annat än utmätningar, bysättningar. Ånoer. som under en läng följd af år suttit vid sina hemman, blefvo afhysta, från fremmande orter inflyttade personer, hvilkas frejd mången gång var mer än tvetydig. På Ragnarsborg uppsades betjeningen, nästan mangrannt, och så fick direktör FlorGn, inspektor Akersält och till och med herr Linjal påstötningar alt se sig om på andra håll. Det var äfven frågan om mamsell Lovisa, men denna hade gjort sig alltför oumbärlig för grefvinnan, såsom afledare för hennes dåliga lynne, för att hon ej snart skulle saknas, och hon fick således stanna qvar. Eljest hade redan Angelica trängt sig emellan henne och grefvinnan, genom sitt inställsamma sätt och sin skicklighet att förtala, men hon syntes dock vara alltför mycket på sin point, för att grefvinnan skulle vågat handtera henne som hon handterade Lovisa, och dessutom var hon icke egentligen i grefvinnans, utan i herr Fricks tjenst. (Forts.)