Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 1

——n ä—La a an seelser uppkalla menniskor i poliskammaren och liktsalla dem utan skonsamhet för brott, som med några varningar å polisens sida lätt kunnat förekommas, att ögonblickligen häkta dem för bristande böter o. s. v. Visserligen har, såsom man af redogörelserna i detta fall erfar, poliskassan genom dessa åtgärder blifvit riktad, men den allmänna ordningen, som af polisen borde skyddas, har blifvit störd och ett lika allmänt som djupt missnöje har spridt sig bland stadens befolkning. Ibland de många åtgärder å polismaktens sida, som måste ogillas, är det isynnerhet några, som synas oss särdeles anmärkningsvärda. Såsom bekant tog polisen sig för att med den I Maj tillämpa lagen emot försäljning af spirituösa drycker på söndagseftermiddagen. Värdshusidkarne lära hafva blifvit på förhand varnade, ehuru de förmodligen ej föreställde sig, att varningen gafs på fullt allvar, alldraminst att den skulle gälla just den 1 Maj, hvilken dag af ålder varit egnad ål en något rundligare traktering än eljest. Men polisen hade verkligen haft mening med saken, och den åtalade och pliktsallde — hvilka båda saker hos denna domstol synas vara identiska — icke blott dem, som sålt spirituösa drycker på första Maj och tiden efter varningens gifvande, utan instämde äfven värdshusvärdar på den obestämda anklagelsen, att de under hela årets lopp, ja under två förflutna års förlopp, försålt nämnde drycker, d. v. s. försummat att iakttaga ett lagbud, om hvars tillämpning ingen fråga varit. Hvar och en inser det förhatliga och försåtliga i ett sådant förfaringssätt. Man har en lag, man låter den falla i glömska, derigenom att dess tillampande aldrig kommer i sråga, och sedan på detta sätt alla blifvit invaggade i säkerhet, upptager man den åtminStone in praxi föråldrade lagen och straffar med böter och fängelse en massa moraliter sullkomligt oskyldiga menniskor. Tillämpa detta förfarande i ett annat fall! Efter hvad vi hört, lärer den lag, som förbjuder tobaksrökning på gatan aldrig vara legaliter upphäsd, ehuru den in praxi ej varit på många år tillämpad. Också ser man de fleste polisens tjenstemän, ifrån den högste till den lägste, med cigarrer i munnen på gatan. Det kunde kanske falla polisen in att väcka till lif äfven denna lag och åtala alla personer, som under 2 år förut rökt cigarrer på gatorna. Följden blefve att hvarannan mansperson i hela staden finge plikta, att poliskassan skördade många tusen riksdaler och att en massa af nyinstämda mål vittnade om polisens I verksamhet — men månne det likväl vore rätt I förnuftigt? Vi hafva nyss anfört ett exempel af den engelska polisens beteende mot druckna. Jemför man dermed härvarande bolis-s sätt att gå tillväga mot sådana personer, så blir detta sednare ännu mer upprörande. Vi sågo för några dagar sedan en fattig usling dömd till 6: 32 bko böter, eller 8 dagars fängelse, derföre att han ej tålt vid ett par supar, utan gått med ostadiga steg öfver torget, dock utan att föra oljud eller på minsta sätt ofreda någon. — En annan arbetare, hvilken vi hört omtalas såsom en nykter karl, blef härom dagen pliktsalld till — —